Magsjuka

Maja har varit stabil sedan kaskadattacken på dagis i morse. Hon är lite loj och blek och har kanske lite feber. Batterierna är slut i örontermometern så jag har känt moderligt på hennes panna. Varje gång hon känner illamående vill hon ha mjölk, då tycker hon att det går över. Bara det inte står i barnmanualen att man inte får ge sitt magsjuka barn mjölk... Hur som helst, tanken på magsjuka i familjen gör att min egen mage hamnar i olag. Jag har nu sprutlackat toan tre gånger; frågan är om det bara är tanken på magsjuka i familjen som ger mig kistras eller om jag också fått mig en släng...

Anställningsintervju

Jag ska på anställningsintervju. Fatta; jag ska på anställningsintervju!!! Anställningsintervju till drömjobbet! Det känns helt overkligt, men fantastiskt. "Nu får du gruva dig i två veckor" log sekreteraren som ringde för att boka in tiden. "Nej, jag tänker längta och vänta och se fram emot det!" svarade jag. Nu behöver jag många snälla positiva tankar från alla tänkbara håll! Den 14 april ska jag vara mitt allra bästa jag!

Jag är så glad så det pirrar i hela kroppen!

Ändrat chema

Jag skulle ju ha börjat plugga idag. Innan jag gick och lade mig igår ville jag dubbelkolla mitt chema och upptäckte att de har ändrat första veckan. Det var ju faktiskt strålande bra, nu när Maja blev magsjuk. Så min tid som student börjar på torsdag. Då hinner jag kanske köpa en ny skolväska innan...

Hon har krekits

En matt fröken ringde just från dagis. Maja har kräkts. Hela kapprummet var täckt. Nu ska jag hämta Maja.

Hälsprickor

Jag har hälsprickor. Det gör ont. När jag kliver upp på morgonen trippar jag omkring som en ballerina på framdelen av foten. Varje gång hälen sätts ner gör det ONT. Det liksom svider och drar i sprickan som om den VILL gå upp till ett sår. Det är jobbigt att trippa omkring på tå; det är egentligen bara därför jag inte blivit en prima ballerina... Därför sätter jag ner hela foten med ett bestämt tryck efter ett tag. Strumpan får lite blodfläckar och det gör skitont i tre sekunder. Sen går jag runt som vanligt resten av dagen.

Unikt badrum

Mette har genomskådat mig. Hon vet att bilderna på mitt hem är arrangerade. Mycket arrangerade. När hon var hemma hos mig förra veckan så kunde hon konstatera att visst såg det ut ungefär som på en del av bilderna, men hade jag vid fototillfället backat en halvmeter så skulle bilden fått en annan dimension. En mycket stökigare dimension! Därför Mette, den här bilden är unik i sitt slag. Jag har faktiskt städat hela badrummet! :D

Imorgon börjar jag plugga!

Börjar plugga är väl inte helt sant... Jag ska ta min sista kurs som jag släpar, Modernitet, moral och nationalism. Jag köpte två böcker jag inte hade sedan tidigare. Dessutom hittade jag, i min röjariver, mina anteckningar från samma sociologi B-kurs jag tog 2003, det känns väldigt bra!

Det är många tankar som far igenom mitt huvud idag. Att läsa den här kursen är det första "riktiga" jag gör sedan jag slutade skolan i juni 2005. När jag arbetstränat så har ju min insats på de olika arbetsplatserna varit en bonus för dem och jag har inte haft något egentligt prestationskrav på mig. Annat än det jag satt upp själv. Nu är det skarpt läge. Jag måste klara den här kursen för att få ut mina sista poäng, som gör att jag kan plocka ut en fullständig examen. Den här kursen har därför blivit en väldigt viktig symbol för mig. Borde jag kanske köpa en ny skolväska...

Mysig manifestation

Ibland är det lätt att dra sitt strå till den gemensamma miljöstacken. Igår deltog vi i Earth Hour. Vi släckte ner allt elektriskt ljus här hemma. Jag stängde dessutom av datorer och annan teknisk utrustning som går på el. Jag tände stearinljus, massor av stearinljus. När Fredrik och barnen kom hem hade de med sig hämtmat. Efter att vi ätit spelade vi spel, först en omgång Harry Potter och sen körde vi en Maxi Yatzy. Jag och Maja vann Harry Potter och sen stor-vann jag Maxi Yatzy; 521 poäng fick jag! Det var grymt! De sista rutorna jag hade kvar: Femtal, Ett par, Yatzy och Chans. Jag tog dem en efter en och avslutade med att få sex treor på chans (dålig som Chans, jag vet, men grymt att ha Chansen kvar till sista slaget och dessutom få ytterligare en Yatzy där). Jag var nöjd; både med vår manifestation och min vinst.

Frukten åt vi på dagen, men bilden var snygg :)

En del av ljusen i vardagsrummet

I badrummet

Earth hour

Jag förbereder för Earth Hour. Klockan 20.00 stänger vi av allt el-drivet här hemma i en timme. Jag ska tända ljus och ta fram spel. Sen ska vi sitta och titta på varandra och mysa istället för att titta på lördagsunderhållning på tv. Det skulle kanske vara bra med Earth hour varje lördags kväll. Troligen färre skilsmässor... Hoppas att det gemensamma utslaget också blir gott.

Rent hus

Jag berättade här nyss om mitt inköp av ny toalettring. Anledningen till mitt inköp var Rent Hus. Efter att ha sett mina nya husgudar Marie-Louise Danielsson-Tham och Marlené Eriksson städa hos folk som har det stökigare än jag, förmår jag mig inte att ens försöka rengöra toaringen på lilltoan. De har fått mig att hitta ställen i mitt hem jag inte visste fanns. Jag vet att jag borde ta tag i den stora röran här hemma, men det är mycket roligare att gnida in kranar med salt och citron och se kalkbeläggningar lösas upp. För övrigt kändes det minst sagt konstigt att dela en citron och ta fram ett saltkar och utesluta den viktigaste detaljen, i en annars given trojka, Tequila! (Hej hej Madde, minns du tidigt 90-tal... *S*)

Jag vill inte att Marie-Louise ska komma hem till mig och lystet titta i mina hörn och säga "äckel-päckel". Så nu är det jag som tar nya friska tag och försöker rensa i röran.

Uppmaning

On 29 March 2008 @ 20:00 (local time), millions of people in some of the world’s biggest cities will unite and switch off for one hour -Earth Hour - sending a powerful national and global message that it's possible to take action on global warming.In 2008, major cities around the world will join us in taking a stand on the greatest threat our planet has ever faced, uniting millions of people to turn the tide on global warming.Will Sweden be part of Earth Hour? Join now!!

SAMMANFATTNING:Stäng av strömmen en timme den 29 Mars klockan 20:00-21:00 för visa världen och Sverige att vi tillsammans kan påverka den nu allt påtagliga växthuseffekten. Lite mer info här.

Drakborgen äger!

Idag åkte jag och barnen till Birsta för att köpa toaring och gå på Drakborgen. Toaringen köpte vi på Ikea efter att vi ätit en sen lunch på samma ställe. Inte så vidare värst spännande. Sen bar det dock av till Drakborgen! Jag hade sagt till Linus och Maja att vi troligen inte skulle ha råd att åka dit, det kostar ju trots allt 220 spänn för två barn, men när jag räknat ihop räkningarna och konstaterat att vi kommer ligga tusenlappar minus när allt är betalt så bestämde jag mig för att vi måste ha lite roligt. Så vi åkte till Drakborgens lekpalats. Jösses, vilket ställe! Bollkanoner, hoppborg, labyrintliknande lekfästning med allt möjligt kul, flera rutchkanor, bollplan med basket och fotboll, elbilar och faktiskt en massa annat. Tanken är att barn och vuxna SKA leka tillsammans. Vår ambition är att alla barn, föräldrar eller andra medföljande ska trivas och ha buskul i Birsta, står att läsa på deras hemsida. Så jag har hoppat hoppborg, samlat bollar till kanoner, åkt rutchkanor och haft det fantastiskt roligt med mina barn. Jag har alltså krypt omkring på nålfiltsmattor, åkt plastkanor fyllda med statisk elektrisitet, nästan krossat barn i hoppborgen och känt av att jag fött två barn i de guppiga kanorna... Så himla roligt!

Nu sitter jag här och önskar att jag haft en kamera med mig. Men min vanliga kamera lägger av allt mer och min mobilkamera tar bilder som ser mer ut som bostongurka än söta glada barn så därför finns det inte några fina bilder att visa. Nu är ni kanske några som tänker; hmm, men hon har ju den där jättefina nya mobilen. Fortfarande i lådan.

Välgörande samtal

Då och då sker ett samtal som är mer välgörande för ens sinnesstämning än andra samtal. Som gör luften man andas lite friskare och mer syrerik. Som gör stegen flera kilo lättare. Som gör förståndet klarare. Och som gör en glad ända in i hjärteroten. Jag har just haft ett sånt samtal och tänker nu lägga mig i soffan och njuta av känslan en stund.

Barnen hämtade Pizza

Jag var så himla ämlig igår. Idag är det ungefär samma, lite bättre kanske. Det jag ändå bara måste berätta om gårdagen var att jag inte orkade laga mat. Eller det kanske inte är så intressant, men konsekvensen av att jag inte orkade laga mat var att jag ville köpa pizza. Jag orkade dock inte gå och hämta pizzan så jag frågade barnen. Maja sa ja utan att tänka. Linus sa nej, inte utan mamma; också utan att tänka. Då jag inte ville att Maja skulle gå själv till pizzerian så sa jag att vi fick hoppa över pizza idag. Efter en stund kom ändå Linus och sa att han kunde gå och hämta pizzan om Maja följde med. Och så blev det! Jag beställde pizza och barnen gick och hämtade den. Jag tror att de hade växt minst en decimeter när de kom hem igen. Allt hade gått jättebra och de var strålande glada. Mina stora barn.

Tung dag

Idag har det varit en tung dag. Med posten idag kom ett sjukintyg på 50% och en kallelse till avstämningsmöte med läkare, fk och af. Idag har jag gjort den sista dagen på mitt rehab-år. Imorgon är jag 50% arbetslös och 50% sjukskriven. Det känns så himla tungt. Det innebär att från och med imorgon får jag en halv sjukersättning och eventuellt lägsta nivån på något kas-liknande (vet inte vad det heter). Det innebär en fruktansvärd sänkning av inkomst. Det innebär också att den här trygga bubblan jag har varit i, först som sjukskriven och därefter i rehabilitering mot arbete, kommer att spricka. Nu ska jag av helt egen kraft bli fullt frisk och skaffa mig ett jobb medan arbetsförmedlingens piska kommer att vina över ryggen. Kul... Not. Och i detta ska jag hitta glädjeämnen, söka jobb, vara en bra mamma och hålla näsan ovanför vattenytan medan jag egentligen skulle vilja krypa ner under täcket och komma fram när allt ordnat sig. Eller, nej, jag vill inte krypa ner under täcket. Jag vill ha ett jobb! Ett jobb som gör att jag har någonstans att gå varje dag och där jag kan utföra något hyfsat meningsfullt.

Just nu känns det supertungt. Imorgon kommer det nog att kännas lite bättre. Hoppas jag.

Våffeldagen

Konstaterade att det är Våffeldagen idag. Nu lagar jag våfflor utifrån detta recept.

Luften gick ur oss

För cirka två timmar sedan åkte Mette, Emil och Olliver tillbaka till Stockholm. Jag kom igång ganska bra med att få ur luften ur extramadrasserna, men sen gick luften ur mig. Linus och Maja sitter framför tv:n och har inte lust att göra någonting de heller. Sammanfattningsvis så hänger alltså barnen framför tv:n, jag framför datorn och madrasserna på balkongen.

Myyys!

Väldigt hastigt bestämdes det att Mette och hennes barn skulle komma upp. Mette hävdade att efter sin födelsedag så borde hon våga sätta sig i bilen med barnen och köra Stockholm-Sundsvall. I lördags kom Mette, Emil och Olliver upp till oss i Sundsvall. Vi har haft några riktiga toppendagar! Madrassåkning i backen, veterinärlek, eye-toy, prat, mys och bus har präglat dagarna. Sen blir det väl alltid så att storgrabbarna, Linus och Emil, helst skulle vilja vara för sig själva, men släpper in Maja och Olliver lite på nåder ibland; fast i stort har stämningen varit god och det är beundransvärt. Vi funderar redan nu på hur vi ska kunna träffas snart igen!

Muffinsarna blev inte så snygga, men goda. Emil är villig att offra sig på den sista.

Alla fyra barnen leker veterinär framför spegeln i hallen.

Min fina kusin Mette som är så tuff och kör 40 mil för att vara med oss!

Glass i soffan efter maten. Soffan är enorm, men alla vill sitta nära varandra. Mysigt!

Livet bakvänt

Jag fick ett mail från Helene J. Jag föll som en fura.

Tänk om man kunde få leva baklänges....
1. Man skulle starta med att dö och få det överstökat.
2. Så vaknar man upp på ett vårdhem och får det bättre för varje dag.
3. Man blir piggare och smidigare och till sist är man för pigg för att vara där, då får man gå ner och ta ut sin pension.
4. Efter ett antal år börjar man arbeta. På sin första arbetsdag får man en guldklocka.
5. Så arbetar man i 40 år tills man är ung nog att dra sig tillbaks från arbetslivet.
6. Man dricker, festar och har sex och förbereder sig för att ta en paus.
7. Så börjar man skolan, blir barn igen, leker, har inga förpliktelser - tills man är en baby igen..........
8. De sista 9 månaderna tillbringas flytande runt i fridfull lyx. Där är centralvärme, roomservice m.m - Och till sist lämnar man denna världen i en orgasm.........

Tack Helene!

Lite påskpyssel

Jag och barnen gjorde mandelmassafigurer och målade dem med smält choklad. Jag gjorde fåglar som såg ut som sälar. Linus gjorde en katt och dess husse och Maja gjorde en katt. När Fredrik kom hem från jobbet gjorde han raskt två superproffsiga kycklingar och därefter 20 stycken mandelmassakulor doppade i choklad. Vilken konditor! Jag är imponerad! Nu ska vi skärtorsdagsfika.

Trött i armarna

När Maja kom hem från dagis igår kom hon förtvivlad och förebrående till mig: -"Men mamma, Voffi blir ju trött i armarna!!" Så nu ligger Voffi ovanpå elementet istället. Ikväll kommer hon att ha de jättemysigt med sin Maja, torr.

Mumsig mat

Maten jag lagade igår var så himla snygg. Jag måste bara visa. Rostade potatisar, morötter, lök och rödbetor med dipsås och vitlökssmör. Barnen var inte jätteförtjusta och Fredrik tog korv till. Jag tyckte att det var både gott och vackert.

Voffi hatar tvättmaskinen

Maja har en gosehund som hon älskar över alla andra gosedjur. Den heter Mimmi, hon kallar den för Voffi. Häromdagen tappade Maja Voffi i en slaskpöl på parkeringen utanför affären. Voffi blev väldigt smutsig och Maja blev väldigt ledsen. -"Voffi hatar tvättmaskinen! Hon blir blöt och snurrig. Och så är det trångt också!" sa Maja strax efter incidenten då jag förklarat att nu måste vi köra hunden i tvättmaskinen. -"Men hon blir ju ren och fin också." försökte jag. Men Voffi vill tydligen inte vara ren och fin. För att inte krossa min dotters hjärta så kom vi överens om att Voffi skulle få bada i handfatet istället...

Jag har nu försökt att få Voffi ren i handfatet. Visst försvann den värsta parkeringssmutsen, men jag kunde också konstatera att hunden är så fruktansvärt solkig så den verkligen behöver en omgång i tvättmaskinen. Undet tiden hänger Voffi på elementet. Det ser nästan ut som om hon är på väg att klättra upp ovanpå elementet. Nu gäller det att övertyga Maja om att Voffi inte hatar tvättmaskinen... Argument; någon!?

Den fjärde

Jag och barnen brottades i sängen. Det brukar gå rätt vilt till och vi sätter alltid upp reglerna innan. Idag fick vi använda bensaxen, men inte kittelfingret, armhålsmassagen eller magprutten. Det är bus, men jag ser det som lite träning också. Helt plötsligt fastnade Linus med tänderna i min bh genom tröjan och ut for den fjärde lösa tanden. Den var inte jättelös ännu, men den for ut med rejäl kraft. Lite blod och stor förvåning följde.

Nu har Linus gått hela kvällen och sagt: - "Sssnygga Sssusssie ssstinker sssom ssströssssssel." Det låter så fantastiskt härligt mysigt kul så jag måste försöka få till en inspelning.

Okej, rätt låt vann väl då...

På lördagskvällen, efter Mettes kalas, satte vi oss ner och tittade på Melodifestival-finalen. Fredrik, Pierre (Mettes sambo) och smågrabbarna (Linus, Emil och Olliver) hejade på Nordman, Maja hejade på Frida, Mette hejade på Sanna Nielsen och jag hejade både lite här och där utan bestämd riktning.

Charlotte Pirelli vann och det kändes ju inte direkt otippat, men inte heller så värst spännande. Ja ja, hon duger bra att skicka till Belgrad. Jag undrar dock vad hon tänker varje gång hon sluter sina välmanikyrerade fingrar om sin stiliserade bling-bling-mikrofon...? Dirty dirty...

Grattis Mette!

I fredags fyllde min fina kusin Mette jämnt. Vi åkte ner, hela familjen, för att fira henne. I den lilla blå Forrden. Vi sov första natten hos mamma och pappa. På lördagen tog vi vårt pick och pack och åkte ut till Mette i Åkersberga. Hon hade fest och hela släkten var där. Det var så roligt att träffa alla. Alla barnen hade blivit så stora. Och även om viljan att hinna prata med alla gäster fanns, så räckte inte tiden till. När jag äntligen satte mig ner så började folk droppa av. Vi avslutade kvällen med karaoke i husbussen. Inspirerade av melodifestivalen. På söndagen åkte vi hem. Trötta och nöjda. Tack Mette för mat och husrum. Hoppas att vi ses snart igen!

Fem timmar

Nu har jag gjort min medborgerliga statistikplikt. Det tog drygt fem timmar och lika många kaffekoppar. Jag kan nu sammanfatta mitt liv som lite för mycket reklamkanalstittande på tv (ja, Greys anatomy går ju på femman!), det enda jag egentligen lägger pengar på är hudvård (inte så konstigt med psoriasis och känslig hy i fejset), mitt sparande är nästan obefintligt, liksom min inkomst och radiolyssnande...

Att läsa eller inte

Första tecknet som gjorde att jag förstod att jag var sjuk, augusti 2005, var att jag tappade läsförmågan. Jag hade dessförinnan plöjt studielitteratur i statsvetenskap och sociologi i massor, haft förmågan att läsa, ta in och förstå och därefter analysera det jag läst. På somrarna hade jag dessutom läst skönlitteratur för avkopplingens skull. Jag har alltid läst mycket. Så satt jag i mitt nya kök med min nya ugn och försökte förstå manualen. Det stod typ "För att slå på ugnen vrid det högra vredet ett steg åt höger", men för mig kunde det lika gärna ha varit grekiska eller ryska, det gick inte att förstå. Jag läste och läste, förstod inte innebörden av det jag såg och mina tårar rann och rann. Känslan av maktlöshet och skam över att inte klara av det allra enklaste, var fullständig. Sen blev det värre, mycket värre och till slut uppmanades jag att söka läkarhjälp. Men just det här med läsningen tog mig hårt. Jag tvingades att ifrågasätta mitt intellekt och det precis efter att jag var klar med mina studier. Nu vet jag att min hjärna var, vid det sorgliga tillfället, hårt överbelastad och att hela min kropp hade skrikit åt mig att ta det lugnare, men jag hade för länge sedan slutat lyssna.

Jag har sakta, men säkert hittat tillbaka till mitt läsande. I början försökte jag mig på kortare tidningsnotiser för att prova om jag förstod vad det stod. Så fort jag märkte att det inte gick så slutade jag på en gång. Jag ville inte förstöra självförtroendet ännu mer. Sen gick det bättre och bättre. Jag känner enorm tacksamhet mot min bror och pappa som lyssnade på böcker och som fick mig och Fredrik att börja lyssna på DaVincikoden tillsammans. Sen satt jag i hängstolen på balkongen och lyssnade på Tolkien-triologin, Arn-böckerna och flera lättsammare böcker som Marian Keyes'. CD-böckerna gjorde att jag kunde fortsätta läsa trots mina koncentrationssvårigheter. Nu läser jag igen. Jag har inte haft tillfälle att prova något riktigt tungt, men motståndet finns inte där längre och det är skönt. Nu vet jag också att det kan skita sig för mig med läsningen, men att det nödvändigtvis inte behöver vara ett problem som ligger hos mig. Det finns faktiskt en massa riktigt dålig text.

Samtalet kom

Jag väntade och väntade på mitt samtal. Mette, min kära kusin, liknade det med när man som yngre väntade samtalet från "honom". Det kändes som om visarna på klockan knappt rörde sig. Eftersom jag satt och stirrade på telefonen så fick jag inget annat gjort. Vid upprepade tillfällen kollade jag så att telefonen verkligen fungerade; det gjorde den. Så ringde den då äntligen! Pulsen gick upp. Det stod "anonym" på displayen. Darrig svarade jag. Det var mamma! Som ringde från jobbet. "Vi får prata sen. Jag väntar samtal." Men någon annan ringde inte. Till slut var jag tvungen att hämta barnen på dagis och fritids. Just som jag kom ut från dagis med Maja i släptåg så ringde det äntligen, på mobilen. Jag fick svar på mina frågor och fick meddela att jag är mycket intresserad av tjänsten. Jag var fruktansvärt nervös när jag pratade, förstås. Jag hoppas att det inte märktes för mycket. Nu vet i alla fall vederbörande att jag vill ha tjänsten och jag vet att det var färre än 50 som sökte och att tjänsten inte är informellt tillsatt. Jag hoppas att intrycket av mig blev positivt. Åh, vad jag vill ha det här jobbet!

Ken Lee tulibo dibo

Åh, vad jag tyckte att detta var roligt!

Väntar samtal

Ändå sedan jag skickade in min ansökan har jag gått och funderat en massa. Hur många har sökt tjänsten? Är den egentligen informellt redan tillsatt? Har jag någon chans egentligen över huvud taget? Tankarna mal hela tiden. Så nyss ringde jag upp kommunstyrlsens vice ordförande som står som kontaktperson för att ställa mina frågor. Han satt upptagen, men ringer upp om en stund. Shit, vilken puls jag har! Mår nästan illa. Händerna skakar och munnen är torr.

Telefonrapport

Gick tillbaka och läste lite gamla blogginlägg och hittade detta. Känner att jag borde rapportera hur det gått med min nya fina röda telefon. Den ligger fortfarande kvar i sin låda! Det är den gjort i flera månader. Varje gång jag plockar fram telefonen och manualen blir jag så förvirrad av alla finesser. Då lägger jag tillbaka den i lådan och tänker att jag ska ta fram den en annan dag när jag känner mig lite mer teknisk. Den dagen har inte kommit ännu. Jag har dock världens coolaste röda telefon. I en låda.

JAG VILL!!!!

Ibland vill jag något så hjärtinnerligt mycket att det nästan gör ont. Jag har just klickat "skicka" och fått iväg en jobbansökan. När jag såg detta jobb på nätet var det som om jag gick upp i puls och en rysning gick igenom kroppen. Det känns som om allt jag gjort tidigare, all erfarenhet jag har samlat på mig, alla timmars studier, har varit en språngbräda för att få detta jobb. Det är ett jobb som politisk sekreterare för socialdemokraterna på kommunstyrelsekontoret här i Sundsvall. Arbetsbeskrivningen ligger så nära mitt drömjobb man kan komma. Jag har filat på min ansökan i säkert en vecka och nu när den gått iväg så känner jag mig helt naken. Jag vill detta så mycket!!!! Jag vill verkligen verkligen jobba som politisk sekreterare för socialdemokraterna på kommunstyrelsekontoret i Sundsvall!!!

Jag vill!

Jag vill!!

Jag vill!!!

Jag VILL!!!

JAG VILL!!!

Lunch

Det blev nog lite bättre än alternativet...

Biten av latmasken

Johanna funderar:

Kan jag servera gårdagens överblivna ostbollar och chips som lunch till barnen? Om jag döper om ostbollarna till ostbullar och lägger betoningen på potatischips så känns det lite mer matigt. Om de dessutom får ketchup till så täcker vi in lite fler delar av kostcirkeln...

Eller så ställer jag mig helt enkelt och steker lite potatisbullar och river lite morötter och så lite lingon... Det känns nog som ett mer riktigt alternativ.

Jag är normal

Jag umgås ju mycket med mina barn och vi har ofta väldigt roligt tillsammans. Jag brukar skoja mycket med dem och ibland tycker de att jag är lite väl pinsam. Idag sammanfattade Maja mina utspel:

Maja: -Mamma, när du är normal är du liksom galen.

Jag vet dock inte om det är positivt menat, men jag väljer att ta det som en komplimang. :)

10 kg

Var och handlade nyss. En påse innehållandes två kilo morötter, fem kilo potatis och tre liter mjölk. Det var tungt att bära upp den till tredje våningen. Då slog det mig; detta är mindre antal kilo än min övervikt! Efter att jag stoppat in matvarorna i kylen måste min kropp och mina knän fortsätta bära runt på det tunga osunda som är min övervikt. Detta om något borde ju kunna få mig motiverad...!?

Magiskt experiment

Hur kommer det sig att den vattenfyllda påsen hålls förhållandevis tät trots att vi stuckit grillspett i den?

Tredje tanden ute

Linus har tappat sin tredje tand! Han var dock inte alls lika entusiastisk som sin mamma när det gällde fotografering... :D

Lite stimulans

Jag är återförsäljare för Alpnaerings produkter. Jag håller inte några hempartyn för tillfället, men gör beställningar då jag själv behöver produkter. Beställningar måste göras med max tre månaders mellanrum, annars faller man ur deras system. Det är dock inga problem att bli aktiverat igen. Jag konstaterade att det var mer än tre månader sedan min senaste beställning och ringde huvudkontoret.

Jag: -Hej, jag heter Johanna Wenner och är återförsäljare hos er.
Alpnaering: - Hej.
Jag: - Jag skulle behöva bli påsatt igen.
Tystnad
Alpnaering: - Aktiverad menar du!?
Jag: - Shit, oj, nu blev det lite fel, fniss fniss...
Alpnaering: - Skönt med ett skratt så här på morgonen. Vad har du för nummer?
.
.
.
Ridå!

Heldag i Hassela

Idag har jag och barnen haft en fantastisk dag i Hassela. Det var Selångers församling som arrangerade, till ett mycket förmånligt pris fick vi resan, liftkort, lunch och inträde till badet. Jag och barnen utnyttjade dock inte liftkortsdelen. På samlingen i Granlo Kyrka träffade vi en del "kändisar", ett kärt återseende var Anna H och hennes Moa. Något försenade kom vi sedan iväg till Hassela. Vi började dagen med tidig lunch. Sen åkte vi madrass och lekte i snön. Det var verkligen strålande väder och vi hade det ganska kul. Barnen bråkar er hel del nu och det var en del gnäll och gnabb. Huvudsyftet med vår resa idag var dock badet! Vi badade i tre timmar. Bassängen var perfekt för Linus och Maja; lagom djup, lagom mycket att göra, lagom stimmiga barn runt omkring och vi hade det jättemysigt! Jag erkänner gärna att vi var fruktansvärt trötta när vi åkte hem. Trötta, men nöjda. Jättenöjda!

Dessvärre är min kamera alltmer lynnig och det blev inte så många bilder som jag hoppats...

Sportlov

Världen var vit när vi vaknade i morse! Helt fantastiskt! Nu ska här sportlovas!