Min bästa julsång

Som jag har letat!

Jag har googlat och youtubat. Jag har varit i kontakt med alla möjliga avdelningar på Sveriges Radio för att få tag på den låt jag lyssnade på om och om igen medan jag och Pernilla skrev c-uppsats i Statsvetenskap i december 2004. Och så för en liten stund sedan kom jag på att jag nog mindes titeln lite fel; och så hittade jag den:

Min bästa julsång!

Karin Park - Once in December
Morgonpassets Jullåtsgala 2004. Lyssna på låt nummer 6.

Det var en bättre tid då!

Ett nytt år...

Rättså coolt att skriva första inlägget för i år. Min ambition var ju att få till lite redogörelse över vad som hänt den senaste tiden, men tiden har inte riktigt räckt till. Fredrik har legat sjuk i flera dagar och jag kör hemma-racet. Då blir det ingen tid för bloggande, minsann.

Tänker dock lägga ut två länkar för att ni ska få se lite bilder på hur julafton och nyårsafton såg ut för den Wenner-Streserska familjen.

Efter att jag sett dessa foton så funderar jag på att göra en Bridget Jones... Alltså inte sätta på min chef eller supa och röka hårt och svårt, utan mer berätta här på bloggen hur härligt rund och mysig jag är och därefter redovisa en eventuell omläggning av kostvanor (alltså som Bridget Jones). Detta är dock på planeringsstadiet ännu och en sådan aktion skulle kräva att jag gräver fram både måttband, våg och kamera.

Nu får ni hålla till godo med:
Julafton
Nyår

Jag saknar min blogg

Det har varit en hektisk period...
Mitt mående har gått upp och ner. Tiden känns hela tiden för knapp. Allt som är "jag" får stryka på foten. Det är därför jag inte bloggar. Jag tänker dagligen, nästan stundligen, på saker jag skulle vilja kommunicera med mig själv och er som läser här lite då och då. Sen är jag tvungen att göra något annat. Jag har tagit massor av fina bilder jag skulle vilja visa och varit med om massor av roliga grejor jag skulle vilja dela med mig av. Imorgon kommer Fredrik hem. Han åker med mamma och pappa upp. Sen kommer lill-brorsan på lördag. Vi kör ett förjulsrace och myser och är tillsammans. Fredrik kommer därefter att vara hemma i två veckor och då tänker jag minsann blogga! Blogga ikapp är kanske att blogga förbi...

Linda Skugge

Jösses, vilken folkstorm! Mette och Sussie här och Kicki på msn, väntar och väntar på förklaringen på min reaktion. Kul! Mette satte huvudet på spiken! Min märkliga chock handlar om LINDA SKUGGE. För mig har Linda Skugge egentligen aldrig varit speciellt intressant som person. Hon har en massa åsikter bara för att ha en massa åsikter. Tycker för att tycka och är arg bara för att vara arg. Dessutom tycker jag ofta att Linda Skugge har fel. Men trots detta så har hon ju åsikter och ger uttryck för det. Det är bra. Hon har ju också varit ganska bitsk i sina analyser.

Och så i torsdags eftermiddag sitter jag och läser min nya Amelia och där är hon. Linda Skugge. Sött leende med broderad kofta och mysfrisyr. Vi ska få veta hur vi på bästa sätt planerar för en stressfri jul.

Julens måste inte innebära massor av stress om du är ute i god tid, säger Linda Skugge. Följ hennes planeringskalender som du hittar i amelia så får du en lugn och stressfri jul.

Aha, tänker jag; ironi! Det är på skämt. De vill vara lite roliga så här en månad innan jul. Jag tar på mig mina bästa ironi-glasögon och börjar läsa. Jo, tjena. Efter ett tag inser jag att det är inte här jag kommer att få mig ett skratt, utan nu kommer de klämkäcka råden om att skaffa lucialinne och sill i god tid. Jag får veta att jag ska hänga på låset när Coop öppnar (bara en sån sak; Linda Skugge förespråkar Coop...). Jag läste hela artikeln två gånger. Första gången kändes det hela tiden som om jag missat något mellan raderna. En sarkastisk ton eller ironiserande över svenssonlivet, men icke. Andra gången jag läste kändes det som om den eventuella gnutta trovärdighet Linda Skugge hade innan var som bortblåst. Hade Yvonne Ryding eller Lill-Babs suttit på bilden och berättat hur man binder sin egen enkla och billiga granriskrans hade det varit mer okej. Nu fattar jag ingenting. Vill hon nå ut till en ny målgrupp? Vill hon visa att hon vuxit upp? Jag vet inte. Jag vet dock att nästa gång jag läser något Linda Skugge skrivit kommer jag inte kunna se henne som bitsk och arg, och risken finns då att hon står sig slätt.