Jag är en vinnare!!!

- "Gissa vad korven väger." sa herren som stod och delade ut smakprov på Hemköp och pekade på en gigantisk falukorv. Han gav mig en mindre variant av samma korv och sa: - "den här väger 850 gram." Lätt som en plätt, tänkte jag och konstaterade att det behövdes fyra små korvar för att matcha den stora på längden, 4x850 plus inga avsmalnande ändar...

3500 gram blev min gissning och sedan gick jag och barnen (som hade proppat i sig smakprovskorvar...) därifrån för att handla klart och min gissningshistoria var glömd.

Ett par timmar senare kunde jag konstatera att jag hade ett flertal missade samtal på mobilen från ett nummer jag inte kände igen. Hitta.se och fann Hemköp i Granlo. Ringde upp för att fråga om jag eventuellt glömt något där; det var den första tanken som slog mig. Fick då, det glada, beskedet att jag vunnit den jättestora falukorven. Korven vägde 3510 gram och jag hade gissat närmast. Jag och barnen tog en cykelpromenad och hämtade bjässen. Vi tyckte nog alla tre att det var kul att vinna, men att vinsten kanske hade kunnat varit roligare. Men det är ju mat. Nu ligger det massor av skivad falukorv frysen. Jag hoppas att den smakar okej...

(Maja hade tidigare under dagen fått en ansiktsmålning i form av en fjäril.)

Vad gjorde jag i helgen...?

Här kommer länkar till bilder tagna i helgen.

Jag och barnen var och lekte på lekplatsen

Lördagsmys med familjen framför tv:n

På söndagen dömde Fredrik i Söråker och jag och barnen följde med

Mysig eftermiddag på Norra Berget

Det var kalasväder när jag åkte från jobbet. Jag bestämde mig för att packa picnic-korgen och ta barnen upp på Norra Berget. Vi fick en riktigt fin eftermiddag tillsammans. Vi lekte, åt pastasallad med kyckling och tog det lugnt. Vi var i stort sett själva på lekplatsen så barnen kunde härja på som de ville i rutschkane-skvadern. Precis när vi hade bestämt oss för att åka hem mörknade himlen och det började regna.

Min arbetsmiljö

I flera veckor har jag tänkt att ta med kameran till jobbet. Det är så vackert när löven skiftar färg. Idag var det fantastiskt väder och vi har tagit bort sommarplant från gravarna. Jag kan inte må annat än gott när jag får gå omkring i allt det vackra.

Jag kan själv!

Idag köpte jag en ny dvd-spelare. Den enklaste tänkbara för 299 kronor på Ica Maxi. Den har inte en massa flaschiga funktioner, men den går bra att spela dvd-filmer på. Min plan var att vänta tills på fredag så Fredrik skulle få koppla in den. Men så bestämde jag mig! Varför vänta? Jag vill ju kunna se på film nu. Så jag kopplade in den! Själv! Nöjd nöjd nöjd nöjd! Jag kan själv!

Och Linus kunde titta på Bilar-filmen som han har längtat efter sedan den gamla dvd-spelaren gick sönder.

Två minuter av äkta omtanke

Det är svårt att hitta närheten till varandra när man är så långt ifrån hela tiden. Förrut så klev vi runt på varandras nerver genom att alltid vara hemma samtidigt och nu är det geografiska avståndet påtagligt. Att ses under några timmar varje helg är väldigt mysigt, men samtidigt otroligt stressande. Allt ska ske just då! Jag ska få en stund att andas. Barnen ska få chans att ta igen en veckas berättelser och upplevelser utan pappa. Praktiska saker som jag inte klarar själv ska utföras. Släkt och vänner ska ha sin beskärda del. Samtidigt ska lag dömas. Listan kan göras lång. Och i allt det här ska vi försöka hitta och behålla närheten.

Jag skojade för ett tag sedan och sa att sambon var tvungen att få 30 poäng på plus-listan för att jag kanske skulle kunna tänka mig att ligga, och för varje gång det dök upp poäng på minus-listan så drogs de bort från plus-listan. Det skulle alltså betyda att han fick ligga i för att ligga. Idag pratade jag med en kär nära vän på msn och hon hade funderingar kring män i allmänhet och sitt förhållande i synnerhet. Jag lade fram min poäng-idé och tillade avslutande att:

- "... eller så kanske det räcker att han säger något snällt..."

Hon svarade:

- "Du är rolig du men jag förstår vad du menar. Två minuters äkta omtanke kan betyda skillnaden mellan celibat eller inte celibat.."

Två minuters äkta omtanke! Det är så sant. Hon har så rätt. Det låter så enkelt. Varför ska det då vara så svårt? Det kan inte finnas något bättre än att vara den som blir utsatt för en annan människas äkta omtanke. Är detta dessutom kombinerat med ömhet så kan lyckan vara fullständig. Jag kan inte på något sätt hävda att jag är bra på det, men jag tror att jag från och med nu ska börja öva aktivt. På min Fredrik, på mina barn, på mina vänner och mina nära och kära. Det blir bra! Två minuters äkta omtanke...

Blöt i ögat

Första gången jag hörde/såg denna var när jag skrev uppsats, stats c hösten 2004 tror jag. Då satt jag i datasalen med hörlurar och frustade medan tårarna sprutade ur ögonen. Nu när jag hittade den igen var den faktiskt överraskande rolig fortfarande. Så nu sitter jag här och är blöt i ögona, igen... :D

Att kommunicera eller att helst låta bli...

Ibland överraskar jag mig själv... Varför kom jag på idéen att dela med mig av mitt fantastiska tillstånd när jag kom hem efter en helkväll? Hur tänkte jag? Vad ville jag kommunicera?

Av någon outgrundlig anledning behövde jag skriva något. Ridå!

Fy, vad man kan bli tröttaa

För flera timmar sedan kände jag att det var nog och att jag var tröttast i stan. Vi har varit på Statshuset, Primero och på Oscars. Ändå härdade jag ut och lät det gå några timmar till. Nu har jag åkt taxi hem och är skittrött och vill egentligen bara veta att mitt sällskap har tagit sig hem och..., men vad har har jag att sätta emot...? Ingenting egentligen... + PUSS OC KRAM ALLA andra ....

Inte så gott...

Linus bad om att få en tredje portion mat.

- Var det så gott? Frågade jag honom.

- Nej. Men jag var så hungrig.

... men, det kan ju inte varit så äckligt i alla fall...

Säg ett högt tal

En liten dialog:
Linus uppmanar Maja: - Säg ett högt tal.
Maja vrålar: - SJUUU!!!

Båda gapflabbar
Slut
:D

Träna på tekniken

Jag har aldrig varit något teknik-freak. Det har andra skött både bättre och med mer intresse. Fredrik konstaterade i söndags att en teknik kan jag nu betitla mig som "bättre än vad han är" på är: Fejsbokande! Egentligen inte så konstigt... Jag är helt fast! Måste kolla så fort jag passerar datorn om något nytt hänt. Jaja, hoppas att det bara är den fluga som snart passerat så jag får återgå till mitt vanliga liv. Eller utspelas mitt liv just nu på Facebook.com, det är ju där "alla" mina vänner är...!!? Återkommer kanske med några djuplodande sociologiska citat...

För att prova lite mer teknik försöker jag nu ge er Majas foton direkt från Facebook:
Vardagsrealism enligt Maja 5 år. Perspektiv från kökssoffan.

Drakflygning

Idag var vi på drakflygning på Högomskullarna. Det var dålig vind, men helt okej väder. Det blev en skön dag med hela familjen samlad. Vi vann dock inget pris för vår fina egentillverkade drake. Den var så snygg, men helt oduglig; som det kan vara i verkligheten ibland... Som tur var hade vi en köpedrake som var i balanserat skick. Inte alls så lynnig som den snygga...

Bröderna Strese

Igår fyllde Fredriks storebror Christian 40 år. Det var ett bra kalas. Här är en bild på Stora brodern Strese, lilla brodern Strese och mellanbrodern Strese. Christian, Johan och Fredrik.

Kom och flyg drake!

Idag ska vi flyga drake på Högomskullarna. Kom gärna dit och var med!

KL 15 – 18 Drakfestival på Högoms kullar
Friluftsgudstjänst på kullarna kl 15.00. Birgit Huss, kantor Larissa Jigarova, Sång – Magdalena Selander.
Drakflygartävlingen startar kl 16.00.
Tävlingsklasserna är den vackraste, den roligaste och barnklass (upp till 12 år).
Underhållning av TOTO TEENS.
Vid regn flyttas underhållning och prisutdelning in i Granlo kyrka.
Ta med egen picknickkorg.
Samarr Granlo fritidsgård, Granlo BK, Granlo kyrka, Selångers KFUK-KFUM:s scoutkår och Sensus

Facebook-junkie

Den 22 augusti loggade jag in på Facebook.com för första gången. Jag var väldigt försiktig eftersom jag läst om intigritetsproblematiken och dessutom diskuterat den utan att egentligen ha någon egen erfarenhet av just Facebook. Så jag angav mitt namn, bara mitt namn, men dock hela mitt namn. Inget annat. Och så var jag då inne i detta fantastiska som jag läst så mycket om... Jag lät mig INTE imponeras! Sökte på några kompisar som inte verkade finnas med. Jaha, skit samma, det här stället var ju öde, tänkte jag och fortsatte att läsa om Facebook lite här och där.

Och så kom då dagen då jag blev tillfrågad av Tomas A om jag ville vara hans vän... Man kan säga att det var han som gav mig jungfrutrippen. Jag kollade in hans friends-lista och det var flera av mina gamla ssu-kompisar där. Och sen har det rullat på; jag har frågat några gamla kompisar som jag inte haft kontakt med på åratal och sen har det varit andra som frågat mig. Jag har skrivit några meddelanden till folk jag inte haft kontakt med sedan mitten av 90-talet. Och det finns en sån massa roligt att göra. Och jag måste kolla i alla fall var och varannan timme ifall det har hänt något mer... Jag är fast!

Så om ni inte kommer att se mig live på ett tag så finns jag på Facebook.

Nya frisyrer

I cirka fyra månader har barnen verkligen behövt en klippning. I förrgår, med hjälp av mormor-sponsring, fick de äntligen gå till Ida och klippa sig. Mina barn vill inte gå till frissan; de vill gå till Ida! Ida är en väldigt söt frisörska i sina bästa 23, typ. Hon är snäll och glad och barnen gillar henne "a lot".

Det var konstigt väder när vi var på stan. Himlen öppnade sig några sekunder och sedan kom den fantastiska regnbågen fram. Vi tog oss tid att leka på de fina drakarna. Vi lånade några fler Lasse-Majaböcker på K-magget.

Här kommer några före- och efterbilder. Visst blev de fina!!?

Simpsonize yourself

På samma tema, som tidigare, hittade jag denna, MYCKET mer smickrande, sida.
En vacker dag tror jag minsann att jag ska simpsonisera hela familjen... Alla klär i gult liksom.

Förändringens tid...

Tänk vad mycket roligt det finns att hitta på. Idag hittade jag en fantastiskt rolig/tragisk sida. Lägg in ditt foto och du får veta hur framtiden kommer att bli, eller hur du skulle sett ut om du varit av det motsatta könet, eller en tavla av olika konstnärer, eller en apmänniska, eller en mangateckning, eller...

Här är bilder på mig: som baby, som man, som tavlor av Botticelli, Modigliani och Mucha, om jag vore en man. Och sist, men inte minst; om några år, om tiden har sitt naturliga förlopp... *shit, jag måste verkligen sluta sola och äta mer krossat linfrö...*

Märkeskläder

Jag har aldrig varit speciellt intresserad av märkeskläder. Har varken råd eller lust att betala mer för det man får för pengarna. När grannen ringde och frågade om Linus ville ärva två par jeans av märkena Lee och Crocker så lät jag mig dock glädjas åt just märkena. Jag, till och med, berättade för Linus att han skulle få _märkesjeans_. Döm om min förvåning när Linus blev sååå besviken; det var ju inga märken...! Pojken har ju rätt! Han hade blivit lovad jeans med märken och så fick han helt vanliga blåjeans, likadana som de han har från H&M och Lindex. Vad lärde jag mig? Jo, att märkeskläder faktiskt inte är speciella såvida de inte har märken! Måtte denna inställning fortgå läääänge..

Dagen i bilder 2

Idag fick mamma/mormor besöka våra "arbetsplatser". Först tog vi en promenad till Linus skola, sen till Majas dagis och sen till kyrkogården där jag håller till när jag arbetstränar. Vi har fikat, ätit lunch, tillverkat en fälla (Linus), lekt korvkiosk (Maja), spelat spel, handlat och myst. Nu sitter mormor och läser Lasse-Majas Detektivbyrå för barnbarnen. Det har varit en bra dag!