Ambitionen

I början av augusti satte jag upp ett mål att skriva minst lika många inlägg i augusti som det är dagar. Det känns skönt att jag lyckats. Dessvärre har de senaste dagarnas inlägg varit fria från bilder då den server här hemma, där alla mina bilder ligger, ligger nere.

Ikväll har jag och barnen haft besök av Tristan och Carina. Lite lek, lite vin, lite disco, lite martini bianco, lite tårar, lite film, lite mys, lite pyssel, lite lianande. Ja, en helt perfekt fredagskväll med andra ord! Och sen som grädden på moset kom min mamma från Stockholm. Nu ska vi få rå om varandra hela helgen.

Och om exakt en vecka kommer Fredrik hem! Det ser vi fram emot allesammans! Puss, min älskling!

Varför så naken...?

Jag har just skickat iväg en ansökan om att få arbetsträna på expeditionen på min gamla institution på Mittuniversitetet. Jag hade tänkt fråga om jag kunde arbetsträna som docent eller professor, men det kanske kan utvecklas till något sådant senare... :D

Jag har haft stora problem att ta mig vidare från Selångers församling. Dels så trivs jag så himla bra med både arbetsuppgifter och arbetskamrater och sen gillar jag att "höra till" där. Därför har de här samtalen nu på förmiddagen suttit väldigt långt inne. Jag fick dessvärre inga svar på samtalen; frånvaromeddelanden, så jag bestämde mig för att skicka iväg ett mail och sedan ringa igen på måndag och hänvisa till mailet.

Jag vet att jag kan vara en smart och duktig tjej, men när jag nu söker arbetsträning så känns det som om min presentation av mig själv innehåller ett stort "MEN". Typ; "Jag kan alla de här sakerna, MEN jag kan ha riktigt dåliga dagar", "jag brukar vara väldigt kompetent, MEN ni kan inte alltid lita på att jag kommer upp ur sängen på morgonen". Fast jag tror att jag ska fortsätta köra på efter devisen att jag måste prova och sen kan jag alltid kliva av. Prova och, om det behövs, kliva av! Det blir bra!

Fruktigt

Jag har kommit ihåg att lägga ner frukt till Linus varje morgon hela första skolveckan. Nu är jag nog redo för en dag gymnastikkläder också...

Och ikväll kommer mamma upp från Stockholm! Jippi! Jag längtar!

Skåpet är sålt

Nu har jag fått iväg garderoben. Känns skönt! Bättre med plats och 300 kronor rikare. Man får vara glad för det lilla...

Någon som vill köpa en bokhylleaktig förvaring?

Den grymma sanningen

Hur kan det komma sig att det är mer städat än vanligt här hemma trots att jag inte tycker att jag hinner något...? Det måste ju bero på att nu förväntar jag mig inte att något blir gjort utan att jag gör det. Nu vet jag att det måste vara jag som gör det för att det ska bli gjort.

Dagens grymma sanning...

Bättre nu

Jag mår bättre nu. Igår bestämde jag mig för att gå till jobbet trots måendet. Bra beslut! När jag kom dit så var det riktigt fint väder och doftade friskt och gott. Jag fick gå och rensa ogräs och påta på i min egen takt och vid lunch så mådde själen bra igen. Eftermiddagen och kvällen flöt på bra och barnen tjafsade bara lite. Vi var på biblioteket och jag hämtade ut mina bussbiljetter. (Jag ska ju åka och se Nanne i slutet av september.)

Idag har jag jobbat och dagen var nästan lika bra som gårdagen bortsett från doften... Bonden gödslar. Det luktar grispiss över nejden!

Hej Ångest!

Jaså, kommer du, din jävel, på besök. Vem ska topprida vem ikväll? Så du kände på dig att jag var svag va? Att jag inte riktigt orkar med och att jag börjar bli lite suddig i konturerna igen. Snälla gå iväg, du är den sista jag behöver just nu!

Åh, nej! Inte tårar också...

Blocket

Nu har jag lagt ut en annons på Blocket.

Vill ni köpa praktisk förvaring så hör av er!
Jag har ett klädskåp och en förvaringsmöbel, typ bokhylla med skåp nertill.

När straffet verkar bli belöning

Frågade Linus hur det gick med gurkan. Glatt svarar han: "Jag har ätit nästan hela och så tog jag några vindruvor också."

Jaha, så rann den ilskan av mig...

Tvingad att äta gurka...

Jag blev så arg på Linus...
Efter att jag hämtat barnen på dagis och fritids så åkte vi och handlade. Jag köpte falukorv och en massa frukt (extrapris på Hemköp) och bar alla fruktpåsarna i min ena hand och två gurkor (tre för tio kronor) i den andra. Maja bar falukorven och jag bad Linus att bära den sista gurkan. Han blev skitsur och skulle vägra. Då sa jag åt honom, som den pedagogiska och fina mamma jag är; "släng den förbannade gurkan då!". Det gjorde han inte. Istället gick han och slog den i väggen utanför affären. Så då fortsatte jag, med mild och vän stämma (NOT...); "om DU förstör gurkan så är det DU som äter upp den!" Så nu sitter han och äter gurka...

Förskoleklass

Jag kom just hem från Linus första skoldag, Förskoleklassen på Högoms skola. 8.30 fick alla barn och föräldrar gå in och sätta sig i klassrummet för en första samling. Fröken Yvonne tog fram gitarren och sjöng en namnsång och alla barnen fick säga sina namn. Sedan var det upprop och barnen fick räcka upp handen och säga "ja" när de hörde sitt namn. Sen sjöng de en sång till som jag tror att barnen sjungit innan. Linus berättade för fröken att de sjungit den med Lasse på dagis. Jag tyckte att Linus var så duktig som vågade prata inför alla kompisarna och alla föräldrarna. Det var säkert nästan 70 personer därinne i klassrummet.

Därefter gick vi upp på kullarna. Barnen gick hand i hand och Linus gick med Carolina. Jag tror att de var glada att träffas för de gick och busade och småretades hela vägen. Rektorerna hälsade välkommen tll nytt läsår och speciellt välkommen till alla nya elever. Sedan gjorde alla "raketen" och det sköts lite fyrvererier. Det regnade så jag tror att de bara sköt upp två, annars brukar varje klass få en egen raket. Sedan var det glass i klassrummet och de flesta föräldrar gick hem. Linus ville att jag skulle stanna så det gjorde jag. Sedan delades klassen upp i två grupper. De fick rita teckningar och efter det äta sin frukt. Linus ritade Mount Everest och en döskalle och jag hörde flera av barnen berömma hans fina teckning. Elias R frågade om Linus kunde rita en döskalle till honom. Linus hade valt att ha vindruvor med sig. I vanliga fall har de uterast, men de fick stanna inne idag för att slippa regnet.

När jag sedan skulle gå blev Linus lite ledsen och vi bestämde att jag skulle stanna i tio minuter till och att vi skulle prata med fröken och berätta att han tycker att det är jobbigt när jag går. Så sen när det var dags fick jag mina 500 kramar och sen gick han in med fröken. Jag hoppas att det gick bra för honom.

Imorgon börjar Linus 6-års

När jag borstade Linus tänder konstaterade jag att den dagen, som kändes väldigt avlägsen när han föddes, nu har kommit. Imorgon går vi till skolan för första gången. Ny skolväska är inköpt. Han visste exakt vad han ville ha, många fack och en rem att fästa över bröstkorgen, vi hittade den på en gång. Den är så snygg och klär en stor kille som Linus så bra. Mitt på dagen idag konstaterade jag att hans gympaskor var trasiga. De har varit lite väl illaluktande ett tag och det var när jag skulle stoppa dem i tvättmaskinen jag upptäckte att sulan var helt utsliten. Så vi åkte iväg till Birsta City för ett inköp. Vi gick in på Intersport och hittade, med hjälp av en personalkille, ett par billiga och sygga, men skorna fanns bara i storlek 33 och uppåt. Jag utgick ifrån att det var kört. Så stora fötter kan väl inte min lilla Linus ha? Eller? Han provade. Vi konstaterade att det absolut inte gått med mindre. Storlek 33!!! Killen är sex och ett halvt! I och för sig så sa barnmorskan, det första hon gjorde efter att Linus kom ut; "Oj, vilka stora fötter. Han måste brås på pappa." Så det kan nog stämma; han brås på pappa. Pappan har storlek 48. Imorgon är det Linus som går stadigt till skolan med sin nya väska och nya skor. Väskan finns på bild. Skorna ville han titta på innan han somnade så de ligger kvar i sängen. :)

Dagen i bilder

Till Fredrik!

Kompisar, mammor=snyggast i Granlo!

Ikväll var Granlos mammor heta! Jag, Camilla, Carina, Ann-Sofie och Helene tog en tur på stan ikväll. Shit vad svårt det är med bokstäverna nu...

Ett steg i rätt riktning

Körigt i huvudet

Den här veckan har varit lite körig.

• Mycket att tänka på inför skolstart, presenter inför helgens barnkalas och diverse annat som har lagrats i huvdet under flera dagar.



• Barnen saknar sin pappa och det tar sig lite olika uttryck. Linus blir brutal-mammig och släpper inte gärna iväg mig utan tårar (fritids funkar bra, tack och lov). Maja blir gnällig och lynnig. Jag förstår ju att det är jobbigt för dem med när Fredrik är borta så jag försöker tackla deras känsloutbrott med pedagogisk finess och tålamod.



• Ovanpå detta så känns det som om jag aldrig hinner med något här hemma. Tvätthögen växer, den har flyttat in på Fredriks säng. Disken kräver skyddsutrustning för att kunna angripas. Övriga hemmet består av smulor, damm, konstig lukt och ett golv täckt av saker, kläder och diverse annat bråte.

Igår när jag hade hämtat barnen kom en obehagligt bekant känsla över mig; ångest och hjärtklappning. Jag vet att när stressnivån är så hög att hjärnan slutar funka och det flimrar framför ögonen, måste jag sätta mig ner och djupandas eller göra avslappningövningar, men det glömde jag bort när jag nu for omkring som en galning. Detta ledde till att jag inte kunde somna, som i sin tur ledde till att jag vaknade med ångest. Så idag är jag inte på jobbet. Och det känns skit! Jessica jobbade sin sista dag igår och ska komma med fika idag och jag kommer inte orka att vara med. Jag känner mig så svag och ämlig!

Till saken hör att jag faktiskt VET att det inte är så himla mycket med saker som ska göras och förberedas, men när allt stockar sig i mitt huvud så känns det helt ointagligt. Och om en timme kan jag må bra igen...

Trädgårdsmaskinsutställning

Jag har tidigare nämnt att jag arbetstränar på Selånger församlings kyrkogård. För det mesta krattar jag och rensar ogräs. Ibland ges dock tillfälle att göra erfarenheter jag inte skulle gjort utan mitt jobb. Bland annat kan nämnas förra fredagen då jag och min kollega Jessica grävde en grav med hjälp av grävmaskin. Idag har jag varit på Trädgårdsmaskinsutställning!

Jag hade lite svårt att veta vad det var jag skulle titta efter. Jag hittade bland annat en elbil som jag skulle kunna tänka mig att hämta barnen i från dagis och fritids. Hur coolt vore inte det!!? Den fanns i fina färger också. Jag hängde inte riktigt med när de andra grabbarna pratade om klippbord och vikten av uppsamlarens tyngpunkt i kuperad terräng. Eller, det gjorde jag nog förresten! Det måste innebära att detta jobb gett mig kunskaper jag aldrig skaffat mig av egen kraft! Hur coolt är inte det!!?

Dödsintressant studiebesök

Idag var jag på studiebesök i Sköns kyrkas krematorium. Det var mycket givande. Ännu en gång blir jag glatt överraskad över hur respektfullt och fint de döda faktiskt behandlas. Allt jag hittills lärt mig om kyrkogårdsverksamhet har pekat på samma insikt. Värdighet och respekt är centralt i all hantering.

Kunde inte låta bli...

Jag gillar Harry Potter! Mycket!

Jag har alla böckerna. Jag har fått dem av lillebror Pelle. Varje gång en ny svensk översättning nått bokdiskarna så är det den givna julklappen eller födelsedagspresenten. Sen ligger jag och läser dygnet runt till boken är slut. Undrar vad jag kan tänkas få i julklapp i år...? :)

Så när jag trillade över det här, högst vetenskapliga, testet så var jag ju bara tvungen...

Inte illa, inte illa... Kunde vara mycket sämre!

Which Harry Potter Character Are You?
	You are Dumbledore. You're the wise sage in any group. With your guidance, any situation can be resolved in the fairest way possible.
Find Your Character @ BrainFall.com

Att tillverka en bomb

Från och med idag så är det tre veckor tills Fredrik kommer hem igen. Det innebär att jag och barnen ska klara oss själva i tre veckor. Vilket leder till att jag kommer att ha få möjligheter till "egen tid" de närmsta tre veckorna...

Nu startar operation "hålla barnen hyfsat glada"! Det handlar om att fundera kring varje "ja" och varje "nej". Orkar jag ta konsekvensen av ett "ja" eller striden vid ett "nej"?

Ikväll valde jag att säga "ja" när Linus ville göra en bakpulverbomb. Det är i och för sig väldigt roligt och jag gör det gärna trots att konsekvenserna blir att sanera hela badkaret och halva väggen ovanför.

För att tillverka en bomb av detta slag behövs:

• En gul kinderäggkula (den som är innanför chokladen, men utanför leksaken)
• En halv tesked bakpulver
• Lagom mycket vatten
• En blixtsnabb mamma

Tag bakpulvret i ena halvan av kulan och vatten i den andra. Sätt ihop dem; blixtsnabbt! En snabb skakning hinns med innan man släpper ner ägget i badkaret. Backa! Vänta på SMÄLLEN... Njut! Alla blir glada och vitprickiga av bakpulver-klet.

Det kommer nog gå bra att vara själv med barnen... :)

Konsumera för lycka

Idag kom barnbidraget. Egentligen är det redan slut, eftersom räkningsbunten inte är inlagd ännu. But what the heck... När jag nu känner mig under isen och besviken på förväntningar som inte infriades så måste jag få muntra upp mig! Vad ligger då närmast till hands? LITE SHOPPING!!! Jag skulle aldrig(!) köpa något helt onödigt eller alldeles för dyrt, men de skålar jag kom hem med idag är helt fantastiska! Två stora 5-liters i babyrosa plast och tre 2-liters, två babyrosa och en ärtgrön, samtliga av det tyska märket Koziol. Endast 15o kronor för alla fem! Nu står de på min bänk i köket och är sååå snygga. Dessutom så vet jag att de kommer att vara sååå snygga när jag lägger chips eller ostbollar (eller morotsstavar...) i dem! Eller om jag bestämmer mig för att plantera fina blommor i dem så kommer de vara sååå snygga! Detta är en härlig form av tillfredsställelse!

"Tre-i-en-tillfredsställelse"; snyggt, praktiskt och billigt! Vad mer kan man önska!!?

Jag har kört grävmaskin!!!

Idag har jag kört grävmaskin på jobbet!!!!

Varför har jag aldrig gjort detta förrut!!?

Så himla häftigt!!!

En tanke som dök upp efter några minuters arbete var: varför är det inte fler kvinnliga grävmaskinister? Det är inte ett fysiskt tungt jobb och det kräver god koordination. Det låter väl som ett jobb för en kvinna!

Btw: idag jag har backat el-bil med släp också.

Jag är en Disneyprinsessa!

Jag gjorde ett test som jag hittade här...

Vilken Disneyprinsessa är jag? Jag är Pocahontas. Känns ganska okej faktiskt. Mitt minne av henne är att hon mötte kärleken och vågade förändra sitt liv samtidigt som hon ville skapa fred och gjorde uppoffringar för att nå sina mål. Måste nog kolla filmen igen så att det inte visar sig att jag är ute och cyklar...

Jag är faktiskt glad att jag inte blev en av de andra lallande lollorna...

	You are Pocahontas. You defy convention and sometimes do what is considered taboo. Unfortunately, others do not always appreciate your differences, so it's good that you are so strong-willed. You are loyal and you believe in fate. Your true love will find you one day.
Find Your Character @ BrainFall.com

Surströmming II

Surströmming är inte äckligt!!!

Jag tycker fortfarande att det stinker, men när jag tog min första tugga så smakade det inte så vedervärdigt som jag alltid tyckt tidigare.

Svärmor instruerade hur fisken skulle rensas och hur tuggan skulle bakas med en bit surströmming, pärer och lök. Jag stålsatte mig inför det äckliga som komma skulle. Döm om min förvåning när chocken uteblev. Det var inte gott, men det var helt okej!

Nästa år är det kanske jag som längtar, med snålvattnet rinnandes, när jag känner lukten av surströmming...? Nja, kanske inte ändå. :)

Surströmming

Idag skall jag och barnen till Fredriks moster och äta surströmming. Surströmming är jätteäckligt! Alla omkring mig som gillar surströmming säger att det tar ett tag att vänja sig, men sen lääängtar man tills det är dags för surströmmingsfest. Svärmor säger att det vattnas i munnen på henne bara hon känner lukten. Hon kan inte vänta till premiären med att äta sin första fisk. Jag är skeptiskt! Jag önskar dock att jag också kunde njuta av denna "delikatess" så som andra kan. Så varje år äter jag surströmming för att testa om jag blivit van vid smaken/lukten. Än så länge känner jag ingen längtan efter surströmming och kvällen får avgöra om jag blivit van...

Pendlingsänka

Nu är det dags för Fredrik att börja jobba i Stockholm. 5.30 imorse körde vi honom till tåget. Han hade en jättpackning. Nu går vår familj in i en ny tid. Det känns knepigt och sorgligt och jättejobbigt, men samtidigt lite spännande. Det här kan vi ju inte bara ge upp och konstatera att "det sket sig" utan nu måste vi bita ihop för att få allt att funka. Jag ska sköta hem, barn, tillfrisknande, arbetsträning och arbetssökande här i Sundsvall och Fredrik ska sköta jobb, mående, certifieringar och ensamhet på sitt håll. Båda kommer att få det tungt. På var sitt håll. Snacka om att behöva "gilla läget". Jag har dock en stark tro på att det kommer att funka!

Om jag bortser från Majas hysteriska utbrott, som pågick över en timme imorse, så har dagen gått bra. Jag och barnen besökte Linus fritids på Granlo kyrka och han trivdes som fisken. Det känns tryggt att ha honom där efter skolan. Maja blev sugen på att hälsa på kompisarna på dagis, så vi åkte dit. Hon blev mottagen som en prinsessa. Jag tror verkligen att hon kände att hon var efterlängtad. Detta bådar förhoppningsvis gott inför onsdagens "skarpa läge", jag ska jobba och de måste vara på fritids och dagis.

Barnen somnade så fort de lade huvudet på kudden. Jag ska försöka göra detsamma...

Raggningstips...

Jag och Maja skulle leka med hennes Barbies. Hon hade tidigare klätt dem och radat upp dem. Jag fotograferade dem allihop. Därefter hölls denna dialog:

Jag: - Jaha, vad ska de göra nu då?

Maja: - De ska åka in till stan och skaffa nya pojkvänner.

J: - Jasså! Hur skaffar man en pojkvän då?

M: - Man bara snyggar till sig lite och så skaffar man en.

J: - Jaha! Vad gör man med honom sen då?

M: - Man dansar lite och så.

J: - Pussas?

M: - Gluääk! Nej!!

Vi sätter alla dockorna (som ska ut och ragga) på sköldpaddan och hundarna för transport in till stan och Maja förklarar vidare:

M: - Ibland finns det pojkvänner som vill byta ut en tjej och en sån kan de (dockorna) ta.

Jag kände mig naturligtvis nödd och tvungen att förklara för min femåriga dotter att det kanske var synd om den tjejen som pojkvännen lämnar och det viktigaste är ju faktiskt att träffa någon kille som är snäll och som man kan ha roligt tillsammans med.

M: - Ja, om man ska prata ja!

Okej, jag har en känsla av att jag och dottern kommer ha fler diskussioner inom samma tema...

Tand nummer två!

Nu har Linus tappat sin andra tand!
Hoppas att tandfén kommer snart...

Mycket bättre nu!

Fredrik kom hem en dag tidigare, onsdag, från Umeå efter att ha läst min blogg. Det är kärlek!Jag somnade som en stock efter att vi pratat en liten stund. Vaknade på torsdagen och mådde visset, bestämde mig för att inte åka till jobbet. Bra beslut; var låg hela dagen. Det bästa var dock att vi hämtade hem barnen! Gick på GIF-match i fina vädret. Tråkig match, trevlig familj.

Idag har allt känts bra. Jag jobbade från nio och det var roligt att rensa ogräs. En av sommartjejerna gjorde sin sista dag idag och bjöd på go'fika; blåbärspaj. Efter att jag kommit hem har jag varit med barnen; lekt, gått till Apoteket och affären (de cyklade=Maja och körde sparkcykel=Linus), lagat mat och ätit. Vi har dessutom bestämt matlista för de närmsta två veckorna och jag har skrivt inköpslista. Fick pengar av mamma så jag kan storhandla.

Fredrik dömer fotboll i Holm ikväll och jag och barnen har fredagsmys framför "Björnbröder 2". Imorgon blir det nog grillning med grannar.

Trött, ledsen, rädd och svullen

Klockan var 5(!) när jag tittade på den sista gången innan jag somnade. Klockan 5.45 var det dags att vakna. Det kändes som ett skämt! Ett jäkligt dåligt skämt! Jag kom iväg till jobbet i tid, kritvit och svullen i ansiktet. Rensade ogräs hela dagen. Åkte till dagis och pratade med dem om när Maja börjar. Sen hem och duscha, äta och försöka varva ner utan att somna. Möte på fritids. Sen i bilen hem brast alla fördämningar, tårarna sprutade. Hur ska jag klara av att dra hela lasset här hemma själv när jag inte ens klarar av att sova själv? Svullnade ännu mer.

Efter urladdningen känns det lite bättre. Svullen, men bättre. Jag är fortfarande trött. Och rädd för att inte klara av det jag måste klara av här hemma och samtidigt söka mig vidare ifrån kyrkogården. Rädd för att inte hitta sömnen ikväll heller. Rädd för att inte vara en tillräckligt bra mamma medan Fredrik är i Stockholm. Rädd för att inte orka. Och så himla rädd för att falla tillbaka i utmattning och depression.

Var ska jag hitta styrka nu?

Var är sömnen?

Om tre timmar och en kvart ska jag kliva upp och gå till jobbet. Jag kan inte sova! Varför kommer inte sömnen? Istället för sömn kommer tankar; läskiga filmer, brist på pengar, vad gör Fredrik.... Jag har försökt att läsa en stund. Lampan tänd=för ljust, lampan släckt=för läskigt. Täcke på=varmt, täcke av=läskigt. Och ensam ensam ensam. Hur 17 ska jag kunna sova när Fredrik är i Stockholm när jag dessutom ska ha ansvar och skydda barnen mot allt jag är rädd för när jag ska sova? Måste vi kanske flytta om alla rummen så inte Linus hamnar vid ytterdörren och jag så långt bort det går därifrån. Eller kanske måste jag ta båda barnen in i stora sängen med mig, men jag vill ju inte att det ska vara så att de får sova där när pappa är borta, men i sina sängar när pappa kommer hem liksom. Hur ska orka komma upp ur sängen imorgon när jag inte kan sova på natten och hur ska jag klara av att gå på mötet på fritids imorgon eftermiddag. Skulle Linus vara med på det? Han är ju i stugan. Jag måste ringa dagis imorgon också så de får veta att Maja börjar på onsdag nästa vecka. Och jag måste säga till på jobbet att jag nog måste börja 9.25 istället för 7.00, inte kan jag väl få allt fixat och klart och barnen lämnade på skola/fritids och dagis och dessutom ta mig till jobbet till sju på morgonen...

Snälla sämnen; kom till mig nu. Nu är ju en del av alla tankar här istället för i huvudet. Snälla sämnen; kom till mig nu.

Lite ensam

Igår konstaterade jag, lite chockad faktiskt, att jag börjar jobba den här veckan, på onsdag. Jag ringde Hasse, förste vaktmästare i Selånger församling, och talade om att jag kommer imorgon. Han lät faktiskt mer förberedd på att jag skulle börja jobba än jag själv var... Imorgon bitti klockan sju är det jag som "tussar på" med gräsgravarna.

Barnen stannar i stugan till på torsdag och Fredrik for till Umeå, så jag är fortfarande ensam hemma. Kunde inte somna igår för sängen och lägenheten var så tom. Slockande av ren utmattning efter att jag läst båda morgontidningarna...

Efter att Fredrik åkt iväg idag så åkte jag in på stan. Köpte Yankee Candle's rumsspray Clean Cotton. Jag har velat ha den sedan jag läst om den första gången. Den doftar fantastiskt! Jag träffade Ulrica T. och tog en fika på Coffee House. Jösses det var länge sedan jag fikade på stan!

Ikväll har jag suttit hos Kicki och druckit vin. Hon bjöd ner mig när vi kollade läget på msn. Jag har inte druckit många glas vin den här sommaren, så kvällens tre glas gör förhoppningsvis så att jag sover gott inatt.

Ikväll drömmer jag nog om Nanne och hennes kjol med piskor från Allsången...

Ett hem tar långsamt form, del 2

Idag har jag gjort klart i sovrummet. Det innebär att barnens rum och sovrummet nu är helt okej. Fredrik har åkt till stugan och jag är ensam hemma. Jag har köpt en grillad kyckling, melon och mörk choklad och tänker sätta mig på balkongen om en stund och avnjuta detta. Till detta dricker jag mineralvatten med kiwismak. Mums! Först har jag dock tänkt att få lite mer gjort i vardagsrummet.

Idag städar jag till "100 % svensk jazz".

Jag är sååå pinsam :D

Jag har en ambition att, inför barnen, sätta en ganska hög nivå av pinsamheter så att de, när de blir större, inte ska lida så mycket av mina utfall inför sina kompisar. Jag försöker intala mig att detta är en mycket bra invänjningsstrategi. Jag brukar bland annat sjunga och dansa ganska mycket, men inte så bra.

Igår hörde jag Black eyed peas låt "My humps" och blev helt tagen; "Jäklar vilken bra låt! Den svängde! Hon, tjejen, dansade så coolt! Lite för mycket juckande kanske, men hon gjorde det ju bra. " Med försök till liknande dansande förklarade jag detta fantastiska för Fredrik. Då sa Fredrik stopp! Detta var tydligen i pisammaste laget; mitt ordval i kombination med mitt dansande blev tydligen för mycket, till och med för Fredrik som brukar tåla ganska mycket. Han har nu, på ett väldigt snällt sätt, bett mig att minska mina pinsamhetsattacker mot barnen. Vi får väl se... :D

Idag städar jag till Black Eyed Peas' cd Monkey Business.

AA kupa=Division 7 fotboll...

Jag gjorde just en jämförelse mellan en AA-kupa i bh-storlek och division sju-fotboll... som företeelser som inte gynnar någon. Är jag en ond person...??! Eller har jag bara humor så här på lördagsförmiddagen? Vi fick oss i alla fall ett gott skratt. :D

Barnen har åkt med farmor till stugan och Fredrik ska iväg och döma Mittnorden Cup i Timrå. Själv ska jag STÄDA! Kom igång ganska bra igår, men det är långt kvar till okej.

Jag hatar att inte ha några pengar!!!

För det mesta känns det ganska okej, trots att vi inte har några ekonomiska marginaler, men när Maja har ont i sin tå för att det sitter en vårta där och jag inte har råd att spendera 270 spänn för att köpa vårtmedel på Apoteket så känns det skit!!!

Fy faan, vad sorgligt det känns! Plus att jag insåg idag att mattan vi planerat att köpa till Linus rum, när vi får råd(!), var slutsåld. Plus att Maja kommer bli för stor innan vi kommer kunna köpa två små stolar och ett litet bord till henne som hon kan sitta och fixa vid i sitt rum; hon vill så gärna ha det. Plus att det är jättebra rea på en massa bra grejer (förra vinterns modeller av vinterkängor och andra funktionsplagg...) som barnen kommer behöva snart, men som jag kommer att bli tvungen att köpa till ordinarie pris senare, med mormor-sponsring. Plus att den där Tamagouchin (eller hur fan det nu stavas...) som Linus velat ha i ett halvår kommer vara helt ute när vi får 200 kronor över efter att räkningarna är betalda. Plus att båda barnen verkligen vill, och behöver, gå till frissan. And on and on and on...

Jag behöver inte ha en massa pengar, bara så jag kan åka och storhandla utan min mammas hjälp och någon gång då och då kunna unna mig något litet jag inte absolut behöver...

Fatta att Linus och Maja aldrig tjatar om att de vill ha saker. De har lärt sig att det inte är någon idé; säger vi nej så beror det inte på ovilja utan oförmåga att betala. Hoppas att det blir bättre när Fredrik börjat jobba. Annars får ni dragga efter mig i Selångersån... (Nej, jag är inte allvarlig med det. Men just nu är den deppiga känslan total!)