Nu är det dags för Fredrik att börja jobba i Stockholm. 5.30 imorse körde vi honom till tåget. Han hade en jättpackning. Nu går vår familj in i en ny tid. Det känns knepigt och sorgligt och jättejobbigt, men samtidigt lite spännande. Det här kan vi ju inte bara ge upp och konstatera att "det sket sig" utan nu måste vi bita ihop för att få allt att funka. Jag ska sköta hem, barn, tillfrisknande, arbetsträning och arbetssökande här i Sundsvall och Fredrik ska sköta jobb, mående, certifieringar och ensamhet på sitt håll. Båda kommer att få det tungt. På var sitt håll. Snacka om att behöva "gilla läget". Jag har dock en stark tro på att det kommer att funka!
Om jag bortser från Majas hysteriska utbrott, som pågick över en timme imorse, så har dagen gått bra. Jag och barnen besökte Linus fritids på Granlo kyrka och han trivdes som fisken. Det känns tryggt att ha honom där efter skolan. Maja blev sugen på att hälsa på kompisarna på dagis, så vi åkte dit. Hon blev mottagen som en prinsessa. Jag tror verkligen att hon kände att hon var efterlängtad. Detta bådar förhoppningsvis gott inför onsdagens "skarpa läge", jag ska jobba och de måste vara på fritids och dagis.
Barnen somnade så fort de lade huvudet på kudden. Jag ska försöka göra detsamma...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar