- Mycket att tänka på inför skolstart, presenter inför helgens barnkalas och diverse annat som har lagrats i huvdet under flera dagar.
- Barnen saknar sin pappa och det tar sig lite olika uttryck. Linus blir brutal-mammig och släpper inte gärna iväg mig utan tårar (fritids funkar bra, tack och lov). Maja blir gnällig och lynnig. Jag förstår ju att det är jobbigt för dem med när Fredrik är borta så jag försöker tackla deras känsloutbrott med pedagogisk finess och tålamod.
- Ovanpå detta så känns det som om jag aldrig hinner med något här hemma. Tvätthögen växer, den har flyttat in på Fredriks säng. Disken kräver skyddsutrustning för att kunna angripas. Övriga hemmet består av smulor, damm, konstig lukt och ett golv täckt av saker, kläder och diverse annat bråte.
Igår när jag hade hämtat barnen kom en obehagligt bekant känsla över mig; ångest och hjärtklappning. Jag vet att när stressnivån är så hög att hjärnan slutar funka och det flimrar framför ögonen, måste jag sätta mig ner och djupandas eller göra avslappningövningar, men det glömde jag bort när jag nu for omkring som en galning. Detta ledde till att jag inte kunde somna, som i sin tur ledde till att jag vaknade med ångest. Så idag är jag inte på jobbet. Och det känns skit! Jessica jobbade sin sista dag igår och ska komma med fika idag och jag kommer inte orka att vara med. Jag känner mig så svag och ämlig!
Till saken hör att jag faktiskt VET att det inte är så himla mycket med saker som ska göras och förberedas, men när allt stockar sig i mitt huvud så känns det helt ointagligt. Och om en timme kan jag må bra igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar