För det mesta känns det ganska okej, trots att vi inte har några ekonomiska marginaler, men när Maja har ont i sin tå för att det sitter en vårta där och jag inte har råd att spendera 270 spänn för att köpa vårtmedel på Apoteket så känns det skit!!!
Fy faan, vad sorgligt det känns! Plus att jag insåg idag att mattan vi planerat att köpa till Linus rum, när vi får råd(!), var slutsåld. Plus att Maja kommer bli för stor innan vi kommer kunna köpa två små stolar och ett litet bord till henne som hon kan sitta och fixa vid i sitt rum; hon vill så gärna ha det. Plus att det är jättebra rea på en massa bra grejer (förra vinterns modeller av vinterkängor och andra funktionsplagg...) som barnen kommer behöva snart, men som jag kommer att bli tvungen att köpa till ordinarie pris senare, med mormor-sponsring. Plus att den där Tamagouchin (eller hur fan det nu stavas...) som Linus velat ha i ett halvår kommer vara helt ute när vi får 200 kronor över efter att räkningarna är betalda. Plus att båda barnen verkligen vill, och behöver, gå till frissan. And on and on and on...
Jag behöver inte ha en massa pengar, bara så jag kan åka och storhandla utan min mammas hjälp och någon gång då och då kunna unna mig något litet jag inte absolut behöver...
Fatta att Linus och Maja aldrig tjatar om att de vill ha saker. De har lärt sig att det inte är någon idé; säger vi nej så beror det inte på ovilja utan oförmåga att betala. Hoppas att det blir bättre när Fredrik börjat jobba. Annars får ni dragga efter mig i Selångersån... (Nej, jag är inte allvarlig med det. Men just nu är den deppiga känslan total!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar