Initiativ och beslut

Jag försöker fundera på varför den här massiva tröttheten kommit just nu. Det jag landar i hela tiden är det faktum att alla beslut och alla initiativ nu bara kommer ifrån mig. Hela dagarna är fyllda av planering, fundering och de aktiva handlingar som krävs för att jag ska kunna komma igenom vardagen med näsan ovanför vattenytan. Jag måste hela tiden ha koll på vad jag har i kylskåpet; lagar inte jag mat så blir det ingen mat. Jag måste hela tiden veta vad som är rent och vad som är smutsigt; tvättar inte jag så finns det inga rena kläder. Om inte jag har koll på frukt och gympakläder, hjälmar och extravantar, tider och platser, så är det ingen som har det. Jag delar inte detta tillstånd med någon. Jag vilar aldrig från detta tillstånd.

Isolerar jag allt jag gör nuförtiden så tycker jag att varje enskilt moment ligger på en skala mellan okej och jättekul. Jättekul: att jobba, att leka och prata med barnen och träffa kompisar. Hushållsarbetet är ju egentligen okej bara jag har tid att utföra det. Men när allt hopar sig och jag hela tiden måste tänka tre steg i förväg för att morgondagen också ska fungera så smyger sig utmattningen på mig. Då känns ingenting roligt, jättekul eller ens okej. Det jag skulle vilja göra, och vad jag egentligen skulle kunna må bra av, hamnar utanför begreppsvärlden. Det finns ingen energi kvar till det när dagens alla beslut och initiativ är fullföljda.

Initiativ, beslut och prioriteringar i ensamhet... Konstigt att jag inte dragit täcket över huvudet tidigare...

Förskräckligt ämlig

Jag mår som en krossad snigel idag. Riktigt skit. Blev dock glad när Camilla frågade om jag skulle följa med ut på Ikea en sväng för lite lunch och julshopping. Försökte rama in ögonen rejält med svart penna för att få bort den värsta "pisshål i snön"-känslan. Det gick sådär. Såg nog mer ut som en trött tvättbjörn. Min huvudvärk gick över efter två Alvedon och en kopp kaffe. Min själ blev lite piggare efter lite shopping och trevligt sällskap. Camilla köpte födelsedagspresent till sin sambo på Kicks och jag "var tvungen" att prova Escadas nya parfym S. Dumt gjort. Med facit i hand så är det inte bra att prova parfym när huvudet egentligen håller på att sprängas och bara hålls tillbaka av piller. Jag vet inte om S luktar gott, jag vet dock att om min handled kommer för nära min näsa så smärtar det i huvudet. Inget gott betyg.

Nu ska jag hämta barnen och försöka få dem att fixa lite fint i sina rum. Jag har tänkt ut konkreta uppgifter åt dem. Jag ska försöka ta tag i köket.

Ner som en pannkaka

Funderar på att dra igång det stora artilleriet imorgon... För det mesta mår jag bra nuförtiden. Lite upp och så lite ner och lite upp och lite ner, men nu har det gått flera dagar och jag tar mig inte upp igen. Snarare så är det en säker nedgång. Ner i sämre tålamod, koncentrationssvårighet, ingen ork och så vidare. Så nu ikväll bestämde jag mig för att imorgon ska jag kontakta mina damer på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen för att höra om det går till att frysa min rehab-period. Jag tänker också höra av mig till min kurator och min doktor. Bara tanken på att få prata med Birgitta igen gör att jag ser lite ljus. Sen får vi se. Det stora nederlaget i detta är jobbet. Jag har ju sökt en tjänst där jag arbetstränar och det är inte snyggt att vara så här risig då. Sjukdom leder inte till jobb. Det känns dock skönt att jag bestämt mig för att ta tag i allt detta innan jag blir riktigt dålig igen.

Linda Skugge

Jösses, vilken folkstorm! Mette och Sussie här och Kicki på msn, väntar och väntar på förklaringen på min reaktion. Kul! Mette satte huvudet på spiken! Min märkliga chock handlar om LINDA SKUGGE. För mig har Linda Skugge egentligen aldrig varit speciellt intressant som person. Hon har en massa åsikter bara för att ha en massa åsikter. Tycker för att tycka och är arg bara för att vara arg. Dessutom tycker jag ofta att Linda Skugge har fel. Men trots detta så har hon ju åsikter och ger uttryck för det. Det är bra. Hon har ju också varit ganska bitsk i sina analyser.

Och så i torsdags eftermiddag sitter jag och läser min nya Amelia och där är hon. Linda Skugge. Sött leende med broderad kofta och mysfrisyr. Vi ska få veta hur vi på bästa sätt planerar för en stressfri jul.

Julens måste inte innebära massor av stress om du är ute i god tid, säger Linda Skugge. Följ hennes planeringskalender som du hittar i amelia så får du en lugn och stressfri jul.

Aha, tänker jag; ironi! Det är på skämt. De vill vara lite roliga så här en månad innan jul. Jag tar på mig mina bästa ironi-glasögon och börjar läsa. Jo, tjena. Efter ett tag inser jag att det är inte här jag kommer att få mig ett skratt, utan nu kommer de klämkäcka råden om att skaffa lucialinne och sill i god tid. Jag får veta att jag ska hänga på låset när Coop öppnar (bara en sån sak; Linda Skugge förespråkar Coop...). Jag läste hela artikeln två gånger. Första gången kändes det hela tiden som om jag missat något mellan raderna. En sarkastisk ton eller ironiserande över svenssonlivet, men icke. Andra gången jag läste kändes det som om den eventuella gnutta trovärdighet Linda Skugge hade innan var som bortblåst. Hade Yvonne Ryding eller Lill-Babs suttit på bilden och berättat hur man binder sin egen enkla och billiga granriskrans hade det varit mer okej. Nu fattar jag ingenting. Vill hon nå ut till en ny målgrupp? Vill hon visa att hon vuxit upp? Jag vet inte. Jag vet dock att nästa gång jag läser något Linda Skugge skrivit kommer jag inte kunna se henne som bitsk och arg, och risken finns då att hon står sig slätt.

Amelia, amelia...

Ska senare idag försöka hinna blogga om senaste numret av Amelia. Jag är i märklig chock...

Kryp i riset

Vad jag önskar att detta inlägg handlade om en mycket pedagogisk lek som går ut på att upptäcka saker nära marken...

Dessvärre är fallet inte så. Jag stod nyss och hällde på vatten på mitt lyxiga Basmatiris. Upptäckte att det flöt upp mer skräp nu än förra gången jag utförde samma procedur... Fiskade upp skräpet. Upptäckte att skräpet såg ut att ha ben! Ropade på Linus och bad honom att hämta sitt förstoringsglas. Vad äckligt!!!! Det var ben! Allt som flutit upp var småkusar!!! Jag kunde inte få ut skiten snabbt nog. Diskade sedan både kastrull och diskho minitiöst.

Riset jag har är en gåva från Fredriks moster. Ingen skugga över henne. Hon vet att jag älskar just det här riset, Basmati Tilda femkilospåse. Köpt i specialaffär och mycket gott. Tre fjärdedelar hade vi hunnit äta... Vågar inte tänka på vad som gömde sig ännu längre ner i påsen...

Behöver jag säga att vi åt pasta till köttgrytan och att ingen av oss hade någon vidare matlust.

Biscotti

Jag har längtat efter Biscotti länge och idag fick jag ändan ur och bakade en tredubbel sats. En omgång med mandel, en med krossad mörk choklad och en med lingon och kanel. De är fortfarande för varma så jag vet inte om resultatet är tillfredsställande, men de brukar vara supergoda. Fika, någon?

Tack Camilla!!!

Snälla snälla Camilla körde mig till Kolvägen. Tack!!! Jag har nu hämtat ut leveransen från Alpnaering och mitt körkort. Skönt att det är fixat.

Puss, tvättmaskinen!

För en dryg månad sedan blev min nya fina tvättmaskin lite yr. Den liksom blandade ihop alla program och det blev varken hackat eller malet, bara blöt löddrig tvätt full av sköljmedel. Jag har efter det tvättat i tvättstugan. Det går ju bra, men är fruktansvärt mycket jobbigare. Idag var jag desperat och behövde rena underkläder till barnen NU. Så jag körde en maskin. Det blev en ren, fin och välcentrifugerad tvätt. Jag är lycklig med min tvättmaskin igen!

Jag tog ett tekniskt beslut

När det ringer telefonförsäljare brukar jag nästan alltid, vänligt men bestämt, avfärda deras försäljningsiver. "Tack, men nej tack." Igår ringde en tjej som ville få mig att förlänga mitt mobilabonnenmang hos Telia. Om jag gjorde det skulle jag få en ny mobiltelefon. Lite konstigt tyckte jag att det var, då jag faktiskt fick ett samtal för drygt två månader sedan som hade samma syfte, men då jag fick en bärbar hemtelefon. Jag var ärlig och talade om det för gårdagens tjej. Hon gick in och kollade noga överallt i sin dator där en sådan notering skulle kunna finnas. Hon hittade inget. Då fick jag ett fantastiskt behov av en ny mobiltelefon, min gamla är ju faktiskt jättegammal, säkert två år. Jag började med att säga att jag inte ville ha så mycket förhöjd månadsavgift ("gåvan" är inte gratis...). Säljtjejen började berätta om telefonerna hon hade att erbjuda. Jag kände efter ett tag att "ska det vara så ska det vara ordentligt!" Det slutade med att jag beställde en röd värsting-telefon med alla tänkbara finesser utom diskmaskin, strykjärn och dildo. Visst blev månadsavgiften lite högre än jag tänkt, men jag kommer att bli sååå lycklig när den kommer. Det bästa av allt: till och med Fredrik blev impad över mitt val!

Miljöaktivisten och miljöfascisten

Jag har ju tidigare berättat om Majas "intresse" att vara snäll mot jordklotet. Hon vill alltså numera att vi sorterar soporna. En rimlig önskan. Jag börjar dock fundera över hur mycket aktivitet hon är villig att utföra själv...

"Maja vill du hjälpa mig att rensa och sortera sakerna i skåpet under diskbänken?"
"Aldrig! Jag spelar Dora."

Nähä nä...

Nu har jag inte tid att sitta här och skriva mer. Jag måste lägga ner alla pantflaskor och burkar i miljökassar innan jag tar min stora ryggsäck och promenerar till affären och storhandlar...

Miljöpolisen

- "Vem har kastat kartong i soppåsen???", frågade, en MYCKET anklagande, Maja nyss.

Jag har ju blivit bra på att vara "snäll mot jordklotet". Gjorde dock ett avsteg idag när jag kom med en hel laddning skräp, varav det mesta mjuk plast, när jag städade. Förlåt jordklotet och Maja!

Skruttbil

Det blev så stressigt imorse så jag tog bilen till jobbet fast jag inte har några vinterdäck. Kände mig som Bambi på hal is i kurvorna. Inte bra! Dessutom har jag ju slarvat bort mitt körkort, men förra veckan fick jag ändan ur och gick och tog foto och lämnade in papperna. Körkortet finns nu att hämta på postterminalen på Kolvägen; på andra sidan stan alltså och sen en bit till. Dessutom kom min beställning från Alpnaering igår. Den blir ju alltid hemkörd till dörren, om man är hemma vill säga. Igår låg det en avi på mattan innanför dörren där det står att mitt paket finns att hämta på postterminalen på Kolvägen. Jag måste dit! Men jag tänker inte köra ”Bambimobilen” ändå dit. Någon som vill köra mig? Please!

Bättre idag

Idag är det bättre. Det var jätteroligt att jobba och jag hade samtal med den nya chefen som kändes bra. Samtalet alltså! Jag tog bilen imorse, det var inte så halt, och lämnade den sen på dagis. Tog bussen till jobbet och promenerade därifrån. Jag hade stora ryggsäcken med mig så jag kunde handla på vägen hem. Nu tar jag ett djupt andetag och hämtar barnen + en kompis till Maja, plockar undan i köket, lagar mat, tar med mig barnen till kyrkofullmäktige och sen stupar jag i säng... tror jag.

Snabba kast, del 2

Igår var det en bra dag.

Idag är det skit.

Vi har inte haft råd att köpa nya vinterdäck till bilen. Jag har därför kört så lite jag bara kunnat med sommardäcken sedan det blivit vinterväglag. Och idag har det kommit snöblandat regn, ett par minusgrader på det och det kommer att vara snorhalt ute. Igår promenerade jag och Maja till fritids och hämtade Linus. Sen gick vi till affären och handlade och sen gick vi hem. Den vändan tar ungefär 45 minuter med bil. Utan bil tar det cirka 1,5 timme... Imorse körde jag Linus till skolan och Maja till dagis. Jag ställde bilen på dagis, det kändes livsfarligt att köra mer. Tog bussen in till jobbet. Efter jobbet hade jag en träff med Folksams privatrådgivare. Det var bra med en genomgång av försäkringsskyddet. Jag har mycket dålig koll och jag vet att jag borde vara mer engagerad, men har inte varit det. Så döm om min förvåning när han berättar att jag troligen har rätt att få 22000 kronor nu när jag varit sjukskiven i över 18 månader! Min reaktion "Jag tror dig inte förrän jag har pengarna i handen!", men trots det så tändes en liten liten låga hopp. De där pengarna skulle betyda så fantastiskt mycket...

Det blev inga pengar. För ett knappt år sedan straffade jag ut mig ur facket. Inte för att jag ville utan för att jag inte kunde betala medlemsavgiften. När jag fick in lite pengar satte jag in dem till Handels, men då var det för sent och jag fick tillbaka de två månadsavgifterna. Idag kunde killen på Folksam konstatera att tyvärr saknade jag två månaders medlemsskap för att kunna få de där 22000...

Jag vet att jag aldrig hade pengarna och kan väl egentligen inte sakna dem, men det var ju så nära. Imorgon får bilen stå kvar i garaget och jag och barnen får promenera. Tänk att promenera med två små morgontrötta barn... Just nu känner jag mig helt bedövad av trötthet och är så ledsen så jag grät i pulvermoset förrut och jag vet att jag måste hålla ihop några dagar till...

1000 (tusen) besökare!!!!

Jag har haft 1000 besökare på min blogg!!!!
Jösses! Jag som bara hade tänkt ha den som en liten ventil från början...
Jag är så glad och tacksam över att ni kommer hit och tittar hur jag har det. Tack för alla vänliga ord under kommentarerna. Tack för all respons jag får när vi träffas ute på stan, på dagis och under annan samvaro.
Wow, hur ska jag kunna fira detta...?
Jag går och tvättar håret :D
Stor kram till er alla som läser här!!!!!

Snäll mot jordklotet

Häromdagen började Maja prata om att man ska vara snäll mot jordklotet. Vi hade ett långt samtal om vad vi kan göra för att vara lite extra snälla mot jordklotet. Så nu kan jag inte, med gott samvete, kasta mjölkförpackningar och annat hushållsavfall som jag egentligen kan lämna på återvinningsstationen. Hittills har det inte känts betungande alls utan bara jättebra. Nu får jag gå ut med soporna när det börjar lukta lite skumt istället för att gå när påsen är full. (Och JA, det är lördagens vinflaskor som syns på bilden...)

Mamma är tokig

Linus har uttryckt en önskan att denna bild ska komma på bloggen... Barnens vilja är min lag! ...eller hur det nu var...!?
Jag bjuder dock på denna :o)

Snabba kast

Ena dagen (natten) skriver jag ett litet konstigt inlägg när jag är lite full. Dagen efter går jag i kyrkan och hälsar på kyrkoherdern och hoppas han inte känner lukten av gårdagens rödvin. Dessutom fick jag kommentarer av mina nära och kära att jag fortfarande luktar/stinker vitlök och indisk mat sedan i fredags... Stackars min omgivning!

För övrigt så måste jag nog ändå säga att jag är vid gott mod. Känner mig lätt till sinnes. Jag har så mycket att vara glad för just nu.

• Jag saknar Fredrik i veckorna och blir glad när han kommer hem. Det är sunt.
• Jag trivs bra på min arbetsträning. Dessutom blev jag ombedd/uppmanad att söka en tjänst på den avdelning jag sitter nu. Jag lämnade in min ansökan i torsdags. Då var det nio sökande. Jag vågar inte hoppas så mycket, men jag har i alla fall sökt ett riktigt jobb som jag vill ha. Håll tummarna!
• Jag och barnen har börjat få flyt på varandet här hemma i veckorna. Visst är det bråk och tjafs ibland, men det stora hela går mycket bra.
• Min kusin Mette och hennes barn har bokat biljetter och kommer hit i början på december. Jag längtar jättemycket och ser fram emot att de ska komma. Vi ses alldeles för sällan och det är så fantastiskt trevligt när vi väl ses!
• Jag känner mig mer positiv än jag gjort på länge. Visst blir jag fruktansvärt trött ibland, men inte så jag blir liggande i flera dagar.
• Jag omger mig med vänner jag tycker om och även om det inte alltid är irl utan genom andra forum så känner jag mig inte ensam och det är skönt.

Jag har det bra!

Vad vill jag kommunicera?

Detta har jag frågat mig någon gång förrut...

Nu kommer jag här igen; trött och hyfsat onykter... ge mig ett svar på vad jag egentligen vill... ge mig kärlek eller misstro; ge mig det som kan förväntas en halvt onykter tjej i sina ganska bästa år... jag vill ju så gärna vara till lags... eller egentligen inte... alla som är idioter skriver på bloggar när de är fulla; fortsätt! Men om jag bara är precis så onykter så det passar min blogg så måste det ju vara finess och stil och inte något annat... låt mig sova nu... jag är snygg, men behöver bekräftelse, eller något annat som är klokt, men inte behövande... Pussar och kramar!!!

Rått-film och indisk mat

Igår bjöd Fredriks moster Sussie mig och barnen på mat och bio. Först gick vi på indisk resturang och sedan gick vi på bio och såg Råttaouille. En riktigt mysig kväll. Som grädde på moset hämtade hon Fredrik när han kom med tåget. Tack för en trevlig kväll!

Så där ja!

Nu har vi ätit upp halva chokladkakan. Och middag före, förstås. Snabbt, eller hur!?

Chokladkaka!!!!

Barnen har bakat chokladkaka! Jag hjälpte till med äggen och ugnen. För övrigt gjorde de allt(!) själva. Så himla stora och duktiga! Sen är jag lite extra glad över att samarbetet gick över förväntan. De ligger i luven på varandra mest hela tiden nu och det är väldigt tröttande, men samlade kring en gemensam uppgift gick det som smort. Maja smorde formen. Linus mätte upp allt. Maja rörde. Nu doftar det nybakad chokladkaka här hemma och vi ska äta den till efterrätt efter middagen. Middagen består idag av nytinad fläskfilégryta med ris.

Halloweenfest

I lördags fixade Camilla Halloweenfest för barnen i Vikingasalen, kvarterslokalen här i Granlo. Det var en trevlig kväll som slutade ganska tidigt för de flesta. Tack Camilla för att du, ännu en gång, tog tag och organiserade! Well done!

Fredrik och barnen var vampyrer. Jag gick som "trött mamma"- monster med myssockor och pläd... Camilla kan vi här se som "döden". Det ser faktiskt ut som om Fredrik har gnagt lite på mig, kastat mig i ett vattendrag och där mötte jag Camilla. Sen fiskades vi upp och gick på fest... eller hur?

Här finns det lite fler bilder från festen!

Linus svarar

Tack för alla fantastiska svar på Linus fråga.
Svaret på frågan är:
En ihopknuten lakritsrem.
Pappa Fredrik hade därmed rätt!
Grattispussar till honom!

Hej då Hasse och alla ni andra

Jag har just kommit hem från "Sommaravslutningsmiddag" med mina kollegor från kyrkogården. Vi har haft en mycket trevlig kväll. Det blev kanske lite avslaget då Johan, Fredrik och Jessica var mer eller mindre risiga. Och Bernt, Hasse och Fredrik fick en begravning på torsdagen som inte var planerad då vi bstämde festdatum. Hur som helst så var det jättemysigt att träffa alla igen!

När jag slutade på kyrkogården så kändes det som om allt gick så fort. Jag fick besked om att jag fått jobb på Bolagsverket ena dagen och så slutade jag på kyrkogården bara någon dag efter. Jag hann liksom inte säga "hej då" ordentligt. Jag har funderat fram och tillbaka på hur jag kan tacka alla de personer som jag kommit att bry mig väldigt mycket om. En natt kom det till mig...! Jag köpte lösvikts-te till alla och sen beskrev jag alla utifrån teet. Jag tror att det uppskattades...

Här kommer det jag skrev och läste upp för mina kamrater på Selångers församlings vaktmästeri:

Jessica – Här har vi ett te som kommer söder ifrån. Smakmässigt så spänner det mycket brett; du får ett te som ger dig värme när det behövs och som kan roa dig. Det finns också tröst att få om behovet är sådant. Passar bra som eftersläckning när man gjort en helkväll på stan. Ska du följa med hem på en kopp te?

Johan – det här teet har en ung smak som från början kan verka vara lite trist, men som efter att det fått stå och dra en stund visar sig ha både ett otroligt djup och en bredd i smaken som överraskar positivt gång på gång. Ofta skänker detta te stor glädje till den som dricker det. Inmundigas bäst under intellektuella samtal.

Fredrik – Vid första klunken verkar detta te vara försiktig i sin smak, nästan lite tråkig, men som, när det fått stått och dragit en stund, ger en intensiv hetta av chili. Det bästa är att man kan välja; antingen kan man ta en liten tesked teblad och då få ett säkert gott snällt te eller så tar man lite mer och får då en hetta som passar bra en sen lördagskväll under en filt med tända ljus.

Bernt – En rund mogen arom som ger mersmak. Efter att man fått smak på det så önskar man att helst aldrig någonsin behöva vara utan det. Intas bäst i glada vänners lag.

Eva – Det här teet har massor att ge till den som dricker det. En smak som kräver lite erfarenhet för att man ska kunna uppskatta det. I det här teet hittar du en värme och sötma som går utöver det vanliga. Alldeles för få vågar prova det och därför uppskattas det ännu mer av de som verkligen har mod att ge sig på det. Intas bäst under förtroliga samtal.

Hasse – Ett vänligt och varmt te som vet att ge den som dricker av det en trygghet och kunskap om vad innehållet består av. Det här teet kräver också en del av den som väljer att dricka av det, men det fordrar aldrig mer än vad drickaren har förmåga att ge. Det finns dock innehåll i det här teet som glatt överraskar; helt plötsligt kommer en bit tropisk sötma, en härlig syrlighet, en del tuff beska och en finurlig hetta som gör att ingen som dricker det lämnas oberörd. Detta te är dessutom så snyggt att titta på så det kan med fördel förvaras i en glasburk.

Kram till er alla! Jag kommer aldrig att glömma er!!!

Jag är så nöjd!

Idag klippte jag av mig håret. Inte allt förstås! Jag är jättenöjd över att det blev en stor förändring. Och jag är nöjd över frisyren och färgen. Idag måste jag säga: Shit vad jag är snygg! :)

(På bilden här är det dock mitt i natten och jag har just kommit hem ifrån middag med mina tidigare kollegor. Glad men lite onykter...)