Den centrala återhämtningen

Nalle, i Nalles stora blå hus, har sin doktor Pratgris som kommer och undersöker vännerna i det stora blå huset. Jag har min Doktor Prat-Tant! Doktor Prat-Tant uttalas med värme och respekt. Egentligen är hon varken doktor eller tant, men hon är den superkvinna som reder ut mina förvirrade tankar och trötta mentala tillstånd. Idag har vi haft en dejt.

Efter cirka två månaders arbetstränande känns det som om jag håller på att falla in i gamla destruktiva mönster. Jag trivs med mina uppgifter och arbetkamrater. Jag gillar att finnas i ett sammanhang där jag utför något och där jag får positiv respons på det jag gjort. Men jag gillar inte den bedövande trötthet och nedstämdhet som kommer efteråt.

I snart två år har jag varit sjukskriven för utmattningsdepression. Jag anser mig vara en varm förespråkare för när "systemet" fungerar. Jag har fått all tänkbar vård och stöd under den här resan. All kontakt med läkare, försäkringskassa, kuratorer och stödgrupp har gått friktionsfritt och har gynnat mitt tillfrisknande. Det jag dock är mest tacksam för är mötet med min fantastiska kurator, Birgitta, alias Doktor Prat-Tant. Hon har gett mig tips, trix, verktyg och råd för att få vardagen att fungera. Jag har fått insyn och klarhet i de faktorer som gjort mig sjuk och därefter möjlighet att sakta, men säkert, tränat mig att bemöta det som är jobbigt och hantera det som ligger i strukturer jag inte kan påverka.

Som idag; efter att jag svamlat förvirrat i en kvart, sammanfattar hon det jag sagt i några korta och konkreta meningar och sedan konstaterar hon att jag helt glömt bort att: "Efter arbete måste återhämtning komma!" Det är inte första gången jag hör detta. Hela förra våren tränade jag mig på att vila aktivt efter minsta lilla ansträngning. Hur kan det då komma sig att jag inte längre minns detta centrala när jag kommer ut i arbetslivet? Kanske för att jag så gärna vill visa att jag är en duktig tjej...? Eller kanske för att jag glömde att jag inte är en superkvinna med superkrafter längre...? Eller var det kanske så att jag just nu tycker att det är vilsamt att arbeta...? Eller är jag helt enkelt en slarver som inte gör som jag fått rådet, av en superklok en, att göra...? Inte vet jag, men från och med imorgon ska jag följa ett schema som ger rutiner även de dagar jag inte arbetstränar och dessutom ska jag ägna mig åt EGO; Egen God Omvårdnad.

Varför då "Doktor Prat-Tant"? Varför inte; barnen förstår ju exakt vad det är jag gör där (pratar) och att det handlar om att mamma ska bli frisk (doktor) och hon är ju en kvinna (tant). Och dessutom gillar vi Nalles Stora Blå Hus.