Sifoundersökning

Jag har fått en undersökning från Sifo, Sverige Nu 2008. Det är en massiv tidning med en massa rutor som ska kryssas i. "Bäst jag får det gjort lite snabbt innan jag kliver in i duschen", tänkte jag... Jag har nu suttit i över en timme och kommit till sidan 13 av 44. Jag kan konstatera att jag spenderar väldigt lite pengar på hårvård... Och att det är väldigt många tidningar jag inte har läst... Och att jag har ganska många timmars kryssande framför mig.

Plugga

Jag har släpat en kurs i Sociologi B sedan 2003, Modernitet, moral och nationalism. Nu är det dags att ta den! Jag har fått okej från alla inblandade instanser. Det känns så spännande. Och lite läskigt. Önska mig lycka till!

Liten, men naggande god

Här är bilarna!

Visst ser det lite kul ut med den stora storleksskillnaden!!? :)

Bassning

Jag har nyss lärt mig att en makrill är en stor grön- och svartrandig fisk... När jag gick runt och släckte, tittade jag ner på Lill-sillen(!) som står brevid Stor-valen; jössen vilken liten bil det är!

Web-radio - P3 Bubbel

Jag rekommenderar varmt P3 Bubbel, sr.se:s web-radiokanal med musik för barn. Så himla schysst blandning av musik; barnlåtar från 70-, 80-, 90- och 2000-talet blandat med mysig pop och annan trevlig musik. Feel good med barnen!

Mini-makrill

Det visade sig att idioten, som sålde bilen, Volvon alltså, till oss, inte ens hade betalt skatten på den. Inte nog med att han lurat oss att köpa en skitbil; han hade varken betalt första räkningen på skatten eller påminnelsen. Vi har därmed fått körförbud på bilen. Vi har nu valt att göra så här; vi ska köpa en ny motor till Volvon, men tills vi hittar en bra motor har vi nu införskaffat Blockets billigaste lilla bil för att kunna köra barn och matkassar i. Det är en tillfällig lösning, men konsekvenserna är goda på många sätt...

Jag har inte mött mini-makrillen ännu, men det är den som syns på bilden. Jag tror nog att vi kommer att kunna bli kompisar också, mini-makrillen och jag. Det är en Ford Fiesta och den är Blå.

Mjuk känsla

Jag vet inte varifrån den här mjuka sköna känslan inombords kommer ifrån. Kanske för att Fredrik och barnen åkt iväg på innebandyderby? Kanske filmtemat i Let's Dance passar mig så bra? Eller är det rumban? Eller vinet? Eller är det för att Danny plutade alldeles extra fint ikväll? Kanske såg Tony Richardsson ben ännu lite längre ut? Det spelar väl egentligen ingen roll, men det känns skönt.

Trendig lyx

Just nu är min favorit-inredningstidning Family Living. Den riktar sig till barnfamiljer. No shit. Den är alldeles lagom mysig och har en svenssontrendig lagom-känsla. Idag fick jag bekräftat att jag är en trendig inredningsmedveten person. Det handlar om min soffa. Jag fick halva min soffa av mammas kusin Solveig när jag flyttade till Karlaplan 1992. Hörndelen köpte jag av henne för 500 spänn några år senare. Jag älskar min soffa! Den går inte att finsitta i, den är för djup för det. Man måste gosa upp sig eller ligga i den. Den är en bäddsoffa som, vad jag har hört, är skön att sova i. Dessutom, och nu kommer det trendiga, är den av sammet, grön sammet. Och i Family Living står att läsa:

"Velvetkärlek - Sammetslena tyger med glans skänker en lyxigare känsla där hemma."

Så nu ska jag ta mitt perfekt luftade vin och lägga min perfekt klädda kropp i min lyxiga soffa... Jag lägger mig förstås uppepå de ditlagda överkasten. Tygslitage och fläckar har faktiskt inte gjort soffan mindre skön; bara lite mindre fräsch. Soffan börjar, liksom jag, närma sig 40-strecket och jag kan nog inte sträcka mig till att kalla min soffa lyxig, sammeten till trots, men jag hoppas att det är långt kvar tills vi behöver skiljas åt, jag och min soffa.

Lurad

Det gäller bilen. Idioten som sålde den till oss visste om att det var stora fel på den och sa inget. Åtgärdade bara felen tillfälligt inför försäljningen. Nu ett par veckor senare är bilen i skit-skick! Jag är så jävulskt arg. Och det finns inget vi kan göra. Köper man en begagnad bil privat så gör man det i befintligt skick. Det är upp till köparen att hitta felen. Och det var inga synliga märkbara fel på den då. Jag hatar att bli lurad och inte kunna göra något åt det!

Teknikens under

Nedanstånde inlägg postades 20.20 den 20 februari 2008. Men som sagt så hade texten legat och väntat ett tag...

AfroPowerDance i Åkersberga

Nu har jag haft denna text på g i flera dagar. Efter att ha hyllat mina bästa Lindor så har det gått lite troll i det jag vill skriva till min bästa Mette.

"Mette är snäll." (Hon sa att jag skulle skriva det för att komma ur "krampen")

Jag bor i Granlo, Sundsvall. Mette bor i Åkersberga, Stockholm. När jag och Mette träffas hinner vi inte alltid prata så mycket. Det är oftast fullt upp med allt som hör vardagen till. Det är egentligen skönt för det är alltid väldigt avslappnat när vi ses. När jag åker ner till Stockholm så prioriterar jag alltid att träffa Mette. Det har gjort att vi faktiskt träffats ganska mycket mycket trots att vi bor långt ifrån varann. Någon vecka innan jag bestämde mig för att åka till Stockholm hade Mette berättat att hon börjat träna AfroPowerDance och att det var helt fantastiskt kul: -"Så om du är i Stockholm en måndag eller torsdag så måste du följa med!" Det var riktigt roligt att ringa till Mette och fråga om det var okej att följa med nästkommande måndag. Mette hämtade upp mig i Täby Centrum där jag gått en sväng på måndagseftermiddgen. Vi hämtade upp min packning hos mamma och pappa. Sen åkte vi ut till Åkersberga för att hämta hennes barn. Först hämtade vi Olliver, Mettes yngsta och min gudson, hos dagmamman. Vilken hjärtevärmare; när han såg mig fick jag storkramen av honom, innan han kramade om sin mamma. Sen hämtade vi Emil, storebror, på fritids.


Mitt hem och Mettes hem lider av samma åkomma. För mycket saker, för många som stökar till och för få som städar. Det gör att jag känner mig hemma direkt när jag kommer dit. Det finns inget som känns konstlat eller tillrättalagt. Jag tror att jag till och med skulle kunna tänka mig att göra nummer två på hennes toalett utan att behöva klä in toastolen i papper innan...


Strax innan sju åkte vi iväg på AfroPowerDance. En timmes intensiv träning. Jag har inte rört mig på ett halvår. Efter en halvtimme trodde jag att jag skulle dö. Men tack vare tjejen som ledde passet, viljan att stajla för Mette, suggestiv musik, roliga rörelser och ren tjurighet så tog jag mig igenom hela passet och det var så himla roligt! Sen att jag knappt kunde röra mig på flera dagar efteråt får jag väl skylla på min otränade kropp. Tack Mette för att du tog med mig på passet!!!

Mys i Gustavsberg

Trots att det gått några dagar sedan jag kom hem från Stockholm så måste jag berätta vad jag gjorde mina sista dagar där.

På Söndagen åkte jag ut till min kära vän Linda P och hennes dotter i Gustavsberg. Jag blev fruktansvärt åksjuk på tunnelbanan och det blev inte bättre när jag satte mig på bussen från Slussen. Väl framme försvann all jobbig känsla. Linda och Emelia hämtade mig vid bussen och vi tog en välbehövlig promenad hem. Det var så himla trevligt att komma hem till Linda. Hon har ordning och reda samtidigt som det är så mysigt och hemtrevligt. Efter att Robban, Emelias pappa, hämtat henne, fick jag och Linda många sköna timmars samtal. Det kändes så skönt att sitta där i Lindas kök och låta samtalet ta vid där vi avslutade senast, för ett drygt halvår sedan. Jag och Linda har kännt varandra i många år och jag ser henne som en av mina allra närmsta vänner. När jag träffar Linda händer det något märkligt. Vi avhandlar sorgliga och allvarliga saker, men det känns ändå som att vi har så himla roligt när vi gör det. Det är få personer jag känner mig så rapp i tanken med som jag gör med Linda. Det är hela tiden nära till skratt, samtidigt som tårar kanske hade varit det naturligare. Jag vill dock poängtera att allt seriöst vi pratat om tar jag på största allvar och inte som flams och trams. Linda påminde mig också om vem jag varit tididgare och att den personen finns kvar... Jag är så glad och tacksam över att jag har en vän som Linda P och jag hoppas att vi får möjlighet att ses snart igen! Tack för god mat, strålande samtal och världbäst sällskap!

Schlager och sushi

Igårkväll körde mamma mig till lillebror Pelle för Melodifestival och sushi. Dessutom fick jag träffa Pelles tjej Anki. Alla har träffat Pelles Anki tidigare utom jag, till och med Fredrik, så nu var det äntligen min tur. Jag tycker att vi hade en mycket trevlig kväll! Jag är dock inte helt överens med övriga Sverige om låtarna som gick vidare. Jag gillade Sussie Tappers låt bäst, lite märkligt bara att när jag blundade så dök Eva Dahlgren upp på näthinnan och att jag nynnat "Vem tänder stjärnorna" hela förmiddgen idag... Jag gillade Amy Diamond och E-type/Poodles, men Christer Sjögrens "I love Europe" vill jag helst inte höra fler gånger. Strax före midnatt kom jag på att det var dags för fotosession. Jag vill särskilt uppmärksamma på att jag och min bror har väldigt slimmade ansikten och faktiskt inte en tillstymmelse till dubbelhakor trots att vi har uppnått beaktningsvärda åldrar och vikter båda två. Tack, Pelle och Anki, för en trevlig kväll!

Energigivare

Det har varit mycket diskussioner om energitjuvar under en tid. Idag har jag dock haft en träff med energitjuvens absoluta motsats! Linda H!

Jag har känt Linda i många år. Både som kämpe i den fackliga kampen, men också som vän. Sedan jag flyttade till Sundsvall så har vi kommit ifrån varandra och har bara haft sporadisk kontakt. I förmiddags träffades vi för en promenad. Vi var ute en dryg timme och sedan gick vi hem till henne och fortsatte vårt samtal. Nästan alla jag umgås med nuförtiden är i kris av olika anledningar; separationer, skilsmässor, brist på livsvilja, problem på jobbet, ångest, otrohet och så vidare. Många äter antidepressiva och ångestdämpande mediciner. Flera kan inte sova utan insomnings- eller sömntabletter. Att andra har problem gör att mina egna bekymmer hamnar i perspektiv och jag mår ibland bättre av att hantera andras bekymmer än mina egna. När jag gick hem från Linda idag så var mina steg lättare än de varit på länge. När jag kom hem till mamma beskrev jag för henne min dag med Linda och mamma fick en tår i ögonvrån, en glädjetår. När min bror frågade mig hur jag mådde idag så sa jag "Kanon! Jag har suttit i en kärleksdusch hela förmiddagen."

Linda är tillfreds med sig själv och livet. Hon trivs jättebra på sitt nya jobb. Hon är tillsammans med en man hon har gemensamma intressen med och som hon ser som far till sina framtida barn. Hon kan äntligen säga att hon har ordnad ekonomi. Och hon trivs med tillvaron. Dessutom ger hon så mycket av sig själv i form av värme och omtanke så hälften vore nog. Hon kände mig långt innan jag blev sjuk, ämlig och pessimistisk och ser därför mig som den jag var förr. Hon påminde mig om att jag faktiskt haft god, eller mycket god, förmåga att företa mig saker och att om man skrapar lite på ytan så måste den där gamla Johanna finnas där under. Jag ser det som ett privilegium att fått sitta några timmar i Lindas soffa. Och jag hoppas att jag ska kunna behålla den positiva känslan jag hade när jag gick därifrån till den dag när jag behöver den. Och jag hoppas dessutom att jag ska hitta tillbaka till det förhållningssätt Linda har och som jag har för mig att jag har haft förrut. Då kanske jag kan ge mina övriga vänner, som mår lite sämre, en liten dos av det som Linda gav mig idag. Tack för att du är den du är Linda!

Melodikrysset

Jag löste Melodikrysset med mamma och pappa imorse. Det är fantastiskt mysigt! Vi kompletterar varandra mycket bra och löste hela krysset med lätthet. Mamma skötte krysset och pappa skötte radion. Jag åt frukost.

Mamma på vift

Min kära vän Eva kom upp till mig i tisdags och vi hade fyra mysiga dagar. Vi bakade, lagade mat, promenerade och pratade. Och pratade. Och pratade. Barnen var helt överförtjusta, Eva är en sån tjej som tar sig tid och dessutom hittar på roliga saker. På torsdagen bestämde jag mig, hastigt och lustigt, för att följa med Eva när hon skulle tillbaka till Stockholm på fredagen. Så igår åkte jag till Stockholm och nu sitter jag hos mamma och pappa i Täby.

Igår efter att jag tagit igen mig en stund efter resan så körde mamma och pappa mig till min gamla kära vän Madde i Sumpan. Vi satt i många timmar och pratade om hur märkligt livet kan bli och att man helt plötsligt sitter i ett tillstånd man inte alls trodde att man skulle hamna. Man skulle nog kunna säga att vi var två trötta själar som möttes. Trots själarnas trötthet så var det mysigt att träffa Madde igen efter lång tid ifrån varandra. Jag hoppas att vi snart får tillfälle att ses igen under gladare sinnesstämning.

Nio år idag!

Idag firar jag och Fredrik nio år tillsammans! Grattis till oss!

Semlor

Semlorna blev helt otroligt goda! Det var mycket mandelmassa och kärlek i dem.

Degen jäste

Degen jäste och blev så fin så fin. Jag bakade på riktigt smör för en gångs skull. Lyxigt!

Jag bakar semlor

Jag bestämde mig för att baka semlor. Hoppas de blir goda...

Att baka eller inte baka

Tänk att det ska vara så svårt att bestämma sig. Ska jag baka semlor eller ska jag köpa semlor? Det är ju faktiskt Fettisdagen. I min värld uttalat: Fettis-dagen.

Stavgång

Mina stavar har gjort comeback! Jenny S ringde och frågade om jag ville gå ut och gå en sväng. Och jag kunde säga ja. Fredrik började sitt nya jobb här i Sundsvall idag och därmed var han hemma nu ikväll. Jag har knappt rört på dököttet på ett halvår, medan han varit i Stockholm. Det känns och märks.

Jag och Jenny tog en rask promenad på 1,5 timme och jag blev riktigt svettig. Fantastiskt skönt!!!

Frostat av frysen

Jag förtjänar en bragdmedalj! Det tycker både jag och min frys.

Frosta av frysen

Min frys har under en tid, lite finkänsligt, hintat mig om att det är dags att bli avfrostad. Idag fick jag en fetsmäll och en utskällning när jag öppnade dörren. Okej, det är en perfekt dag att frosta av frysen. Massor av minus ute och hyfsat många minus i själen. Nu inväntar jag det stora droppandet och torkandet...

Cynism, or what!?

Jag facebookar en del. Sållar bort det som tar mer tid och energi än det ger. Jag blir dock glad när någon kastat ett får på mig eller skickat en kram. Idag studsade jag dock till lite extra. Efter att ha vidarebefordrat lite rosor som kommit från Lena S så fick jag upp:
Tired of sending roses? Try these other apps: det fanns choklad och diamanter. OCH fred i världen! "World Peace, Together we can make a Difference."

Att ingen tänkt på det förrut!!? Varför skicka Carl Bildt till Balkan när det bara är att adda en app på Facebook? Dessutom; alla som trycker OK bidrar till världsfreden. Och i samma stund skapas fred och ens eget världssamvete lättar med flera kilo i ett knapptryck. Är det kanske dags att lösa svält- och fattigdomsproblematiken idag? Det kan inte vara så svårt; bara skapa en applikation på Facebook. Klart!