Som jag har väntat! I mars bokade Eva biljetter till Nanne på Hamburger Börs och hela sommaren har jag sett fram emot sista helgen i sepetember. Idag blev det oktober och min Nanne-helg har passerat. Jag känner mig tom, men glad. Jag har, idag, inte något fantastiskt att se fram emot, men jag har fått uppleva något strålande superunderbart! Jag gillade Nanne Grönvall innan jag åkte till Stockholm; nu önskar jag att jag vore sju år och fick tapetsera mitt rum med bilder på min idol. Hon är så bra! Hon bjuder på sig själv och låter publiken både skratta och fälla en tår. Jag önskar att jag förmedlar en tiondel av den energi hon ger när hon uppträder. Sen gör det ju inte saken sämre att hon är trevlig och tar sig tid vid skivsignering och autografskrivande efter showen. Jag har ju hennes senaste skiva signerad från hennes besök i Birsta (perfekt att kunna skicka fram barnen som alibi...*s*). Jag övervägde en lång stund om jag skulle ställa mig i kön för ett photo-opp och VARFÖR skulle jag INTE det? Cilla, min kära Cilla, tog bilden och jag stod och stammade.
Jag är skyldig Eva ett stort tack! TACK! Tack för att du fixade ALLT; biljetter, transit (jag ger Uffe lite cred här också), en välkomnande kram, en bäddad säng, glad stämning, mysiga samtal, trevlig (regnig) promenad, god mat, nybakt frukostbröd och en hel helg värd att minnas med värme. Tack för att du finns!
Idag lyssnar jag på Nanne Grönvall.
1 kommentar:
Hej härliga Johanna!!!
Visst hade vi en kul helg!
Jag var helt lyckligt slut efteråt. Som tur var hade jag några lediga dagar, i veckan efter, att återhämta mig på och börja planera inför kalas med släkten med bowling och korvätande. Apropå korv, så räknade jag alldeles för generöst med korv, så nu har jag också hela frysen full av korv! Jag som vill baka bröd och stoppa i frysen, men det får inte plats.
Helgen efter kalaset var det dags för sång i Konserthuset med 300 andra körsångare och Arméns musikkår. De var otroligt skickliga musiker dessa 19-åringar. De värnpliktiga killarna och tjejerna hade urtjusiga uniformer.
Vi sjöng olika operastycken, otroligt maffigt.
Men nu fyra veckor senare har lugnet börjat lägga sig. De dagar jag har varit ledig har jag sovit ut sisådär 10-13 timmar. Lagom, eller hur!
I morgon ska jag och mamma gå på fjärilshuset, och se dessa vackra, sköra ting fladdra omkring.
Stor varm och solig kram
från Eva
Skicka en kommentar