tisdag 23 oktober 2007

Vilket strul det blev

Jag kunde ju inte gå till jobbet för att Linus var sjuk på förmiddgen. Han har sen mått bra hela dagen och vi planerade att åka och hälsa på barnens kusin Anjelica som fyller 18 år idag. Vi var hembjudna till henne på kalas. Varje gång jag har frågat Linus hur han mår och om han kommer vilja åka på kalas på kvällen har han svarat att han mår bra och att han vill åka till Anjelica. Detta stod fast ända tills det var dags att hämta Maja på dagis för vidarefärd till farmor och farbror Johan för upphämtning och sedan hem till kusinen. Jag hade sett fram emot kvällen mycket. Jag tycker väldigt mycket om Anjelica och ville verkligen fira henne. Dessutom brukar släktkalasen vara ganska trevliga tillställningar. När vi skulle hämta Maja på dagis så ångrar han sig. Helt plötsligt känner han att han nog har ont i halsen och vill inte alls åka iväg. Fine, det funkar ju, Maja kan ju åka med farmor och Johan, men när Maja hör att jag och Linus inte ska åka så vill hon inte heller åka. Så jag och barnen far till Nacksta där farmor och Johan ska bli upplockade. När de konstaterar att det blir stökigt att överlämna bilen efter kalaset ringer de farbror Christian, Anjelicas pappa, och han ska komma och hämta dem. Jag och barnen åker hem. När vi kommer hem ringer jag Anjelica för att gratta och att berätta att vi inte kommer. DÅ blir Maja helt otroligt ledsen över sitt beslut och vill visst åka till kusin Anjelica. Christian kommer och hämtar henne också.

Så nu sitter jag här; iordninggjort för andra gången idag. Första gången inför jobbet. När det inte blev något jobb hoppade jag i mysbyxorna. Andra gången fixade jag iordning mig inför kalaset, med smink och frisyr och allt. Nu tror jag att jag gör kväll istället...
Så här fina är jag och Linus när vi inte går på kalas... :)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej snyggingar.

Tänk Johanna, uppiffad två gånger på en dag!

Jag som inte lyckas med det ens till Nanne.

Hälsa Linus.
Kram och god natt från Eva

Johanna Wenner sa...

Åh, vad roligt att se att du kommenterat på min blogg!!!

Jag har läst alla dina kommentarer, men jag går inte tillbaka och svarar på alla. Jag uppskattar kommentarerna verkligen!

Du behöver ju inte "fiffa" till dig, inte jag heller egentligen, men ibland känns det lite roligt. :)

Stora kramar
Johanna