Gnällpost

Min pappa brukar säga: "Ha inga förväntningar, då blir du inte besviken." Det är klokt, men lättare sagt än gjort. Den föregånde veckan var lite för jobbig för mig, så när helgen kom var jag trött så jag grät. Grät gjorde jag i och för sig nästan varje kväll förra veckan, av trötthet. Så när fredagen då äntligen kom och Fredrik skulle göra detsamma, med tåget(!), så var jag väldigt sliten. Min förväntan på vila var massiv. Jag ville bli lite ompysslad och få en del av ansvarsbördan borttagen från mina axlar. Förväntningar! Blev det så? Nej! På lördagen for Fredrik till Hudiksvall för innebandydomeri (han hade säkert nämnt det, men jag hade glömt det.) och jag fortsatte köra hemma-racet. På väg från Hudik ringde han och frågade om jag kunde sätta in potatis i ugnen så den kunde vara klar när han kom hem så han kunde kolla landskampen och ville jag gå ner till grannarna och kolla matchen...? Jag visste nog inte riktigt vad jag skulle säga. Det brast för mig; inte i telefon, men när han kom hem. Potatisen var inte klar. De var på väg in i ugnen och jag var på väg in i sammanbrottet!

Fredrik, min sambo, veckopendlar. Han åker 4.30 på måndag morgon och kommer hem mellan 21 och 22 på fredag kväll. Övrig tid arbetar han i Stockholm. Det går bra för honom, han är uppskattad på sin arbetsplats och får mycket beröm. Jag har börjat arbetsträna på Bolagsverket efter att ha varit på kyrkogården i Selångers församling sedan i maj. Vi har två barn; Linus går i förskoleklass och Maja går på dagis. De sjunger i kör och vill träffa kompisar ibland. Jag fixar och donar och handlar och diskar och lagar mat och försöker städa och plocka, samtidigt som jag vill vara en bra mamma som tar mig tid och lyssnar på mina barn och leker. Jag hämtar och lämnar och packar väskor med frukt och gympakläder. Jag viker tvätt och laddar en ny maskin, samtidigt som jag hänger den som nyligen gått. Jag försöker hålla kontakt med vänner, numera oftast per msn, mail och facebook. Jag hinner INTE motionera, ta en fika, koncentrera mig på en bok, sätta fötterna i vatten och sedan smörja in dem i en skön kräm. Jag hinner inte ta hand om mig! Jag är som ensamstående, men utan fria veckor!

På söndagen fick Fredrik sova till 11.15, jag vaknade och kunde lika gärna stiga upp. Maja var med kompisar hela dagen. Linus vill inte gå iväg någonstans utan mig så han var hemma. Fredrik stekte pannkakor till lunch, plockade undan verktygslådan som stod i hallen och sedan åkte han och Linus iväg en sväng till Barnens hus. Jag hann då städa köket. När Maja kom hem vid 18 så värmde jag mat som vi åt och sedan skulle jag skura badkaret så hon kunde ta ett bad. Fredrik låg i soffan med datorn och jag gjorde det sista i köket. Då kände jag att gränsen var nådd. Jag bad Fredrik att fixa Majas bad. Irritationen lyste nog igenom för han frågade om det var något jag ville han skulle göra...? Jag svarade lugnt: "Ta lite initiativ! Du ser väl vad du skulle kunna göra!?" Jag orkade inte ens bli arg. Jag känner mig bara besviken. Fy f-n för förväntningar!

Här nedan visar jag hur vårt vardagsrum och hall ser ut. Vad kan man göra...?