Då mamma var och hälsade på i Sundsvall så följde hon med som min dejt istället för Fredrik. (Han var kvar i Stockholm och firade sin bror med kompisgänget.) Ända sedan jag var i tonåren har "alla" reagerat på att jag och min mamma är lika. För det mesta så har det känts helt okej och ibland till och med riktigt bra. I mina tidiga tonår var det många som tog min mamma för min storasyster. I lördags tappade jag räkningen på alla som utbrast "Men Gud, vad ni är lika!" När jag såg den här bilden kan jag förstå vad de menar...
Mamma! Vad du och jag är lika!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar