Idag är ännu en tung dag...
Efter två dagar hemma så var barnen massivt trötta imorse. Båda grät sig igenom frukost; båda för att de tyckte att den andre var så äcklig. Maja tyckte Linus var äcklig för en sak han sa igår. Linus tyckte att Maja var äcklig för att hon kliade sig och morgonrocken gled upp. Visst nämnde jag att de var trötta?! Väl på skolan fick jag ännu en gång ta en diskussion med Linus om att han måste gå i skolan. Han tycker att det är tråkigt att gå i skolan och han vill inte gå dit. Den känslan tar sig olika uttryck och imorse så fick jag sitta med min lilla, förtvivlat gråtande, Linus i en halvtimme efter att det ringt in, bara för att övertyga honom att det är på skolan han ska vara. Maja satt brevid och hon har gjort det många gånger medan jag tröstat och övertygat Linus om att han ska gå i skolan. Jag är så rädd att hon, inför sin skolstart i höst, kommer ha med sig Linus alla känslouttryck. Han är storebror och förebild för sin lillasyster. Måtte hon tycka att skolan är mer okej än vad Linus tycker.
För en knapp vecka sedan gick Fredriks morfar bort. Han var en gammal farbror. Då han bröt lårbenshalsen och fick blödande magsår inom loppet av en vecka så orkade kroppen inte med mer. Gösta hade genom livet gjort sig osams med många och han vrålade och gick på om saker och ting. Flera personer var lite rädd för honom och hans svarta blick. När jag lärde känna Gösta 1999 var han redan en gammal farbror och kanske inte så skräckinjagande som han varit tidigare i livet. Visst bråkade han och domderade med mig också, men jag kände alltid att det fanns en viss sorts respekt. Jag lät honom inte heller stå oemotsagd utan gav nog svar på tal om jag tyckte han behövde det. Det är Gösta som äger stugan vi alltid varit i på sommaren. Fredrik har varit där hela sitt liv och barnen har också alltid varit där på somrarna. Nu vet vi inte hur det blir med stugan. Barnens farmor vill behålla stugan, men hennes syskon vill sälja. Troligen kommer det vara många turer till om den bodelningen innan det är klart. Maja sa imorse:
"Mamma, jag vill att vi ska ha stugan kvar."
"Det vill jag också, men jag vet inte om vi kommer att ha råd med det." svarade jag.
Maja kom då på lösningen:
"Kan vi inte bara sätta upp en lapp på stugan där det står att den inte är till salu och så kan vi bo där."
Tänk om det vore så enkelt...
Jag har skickat iväg några jobbansökningar. Jag önskar så innerligt att jag ska få ett jobb. Varje gång jag skickar iväg en ansökan så känns det som om jag är helt naken. Jag väntar på svar och för varje dag som går så känns det som om jag får lite tunnare hud. Hade de velat haft mig så hade de hört av sig nu. Skulle jag bara få komma dit så skulle de få se att jag är bra. Känner mig så fullständigt utelämnad.
Så nu går jag här idag och känner mig som matadoren i tjuren Ferdinand. Min publik är fröknarna på skolan som granskar hur jag hanterar min ledsna lilla kille, mina barn som så gärna vill ha stugan kvar, men där det inte finns några svar att ge förrän bodelningen är klar och så alla de arbetsgivare som sitter med mina ansökningar som för dem inte har något egentligt värde, men som för mig handlar om framtid och sysselsättning.
Och det enda jag vill är att kunna visa hur tapper jag är! Tror jag...
Linus har genomskådat mig. Han vet att om jag köper en liten inredningsgrej så får jag ändan ur gällande städandet. Idag hittade jag en löpare på Citygross när jag handlade och mycket riktigt; så städat som det är runt köksbordet nu har det inte varit sedan före jul...
Även idag är jag väldigt trött, känner mig ungefär som en urvriden disktrasa som just använts till att torka upp mjölk med. Inte heller idag lyckades jag få iväg barnen på respektive ställe. Men till skillnad från igår så har jag en plan för dagen. Den enklaste av planer, men som alltid brukar falla i god jord. Jag tar barnen till Ikea, vi äter mat där och sedan går vi och tittar på leksaker på Barnens hus till de ledsnar. De vet att de inte får tjata om leksaker och det brukar faktiskt funka ganska bra. Kanske kanske får de även vara en stund på Småland på Ikea och leka i bollhavet. Och jag strosar runt en sväng inne på Ikea och upptäcker behov jag inte visste att jag hade.
tigt bra. Jag fixade dukandet och det ätbara och Fredrik fixade discot och lekarna. Eller om jag ska vara helt ärlig så fixade min mamma allt det ätbara och jag for mest runt som en yr höna med tryck över bröstet. Efter att vi röjt ur Vikingasalen så gick vi hem och laddade om. Ann-Sofie, en av mammorna jag umgås med, har fyllt 40 och skulle ha fest. Innan den festen började så skulle alla grann-kompisar komma hit för en lite fördrink. Det gjorde ju inte mig dirket lugnare. Jag älskar när det kommer folk hem till mig, men tror alltid att de ska döma mitt röriga hem hårdare än jag förtjänar. Så när det ringde på dörren låg jag på min säng och grät en skvätt. Fr
edrik skötte sin värdroll med bravur och bjöd på drinkar. Jag kunde spackla till ett piggt och glatt ansikte och sedan slappna av med en Absolut Pear-drink innan vi gick ner på festen. Och visst, det ska alltid tjafsas lite när folk får en gnutta alkohol innanför västen, men jag hade i alla fall en superrolig kväll! 
Jag har varit trött och sliten ett tag och det är inte så roligt. På senaste tiden har det hänt en massa jobbiga saker, men också en del kul. Det bästa av allt är att Fredrik har fått jobb här i Sundsvall igen. Vi har vetat om det länge och han gör nu sin sista vecka i Stockholm. Det är fantastiskt skönt! Vi har varit ifrån varandra ett halvår och det är också lite pirrigt hur verkligheten kommer att förändras för oss alla. Min största önskan i detta är att jag och Fredrik ska få det helt strålande bra tillsammans igen. Och att jag kan få lite egen tid för att hitta tillbaka till ett lugnare och mer harmoniskt jag.
Idag finns den här fina killen inlagd i Sundsvalls tidning. Ett par dagar för sent, men det är väl tanken som räknas... :D
Satt ju för några dagar sedan och övervägde om jag skulle ändra mina kostvanor lite. Jag har ju faktiskt börjat skönja magen lite under brösten när jag tittar neråt... Suger jag in magen lite så syns den inte alls. När jag tittar på min kropp ovanifrån ser jag mina blonda toppar och ett par bröst. Detta måste betyda att jag egentligen är slank blondin! Jamen, lite som hon Silvstedt, typ...
Fick just ett sms från min käre sambo som är på kunglig tillställning:
Ikväll är Fredrik på fin fest på försvarshögskolan. Han är uthyrd dit som konsult från företaget han jobbar på. In i det sista visste han inte om han hade möjlighet att gå. Inbjudan och bekräftelsen skulle varit gjord innan han började på försvarshögskolan, men idag fick han det bekräftat att han fick gå. Kronprinsessan Viktoria och prins Carl-Philip finns där som gäster.
Fredrik har legat i soffan och haft ont i halsen hela julhelgen. Strax efter nyår hade det fortfarande inte gett med sig och han gick till doktorn; halsfluss och pencillin. Så när Linus klagade på lite ont i halsen vid frukost imorse så ringde jag direkt till vårdcentralen för halsprov. På Majas avdelning på dagis har de í omgångar haft streptokockerepedemi och fått stänga avdelningen och låtit testa alla barn och deras föräldrar. Maja fick därmed också ta halsprov. Båda barnen var positiva. Då tyckte sköterskan att det fanns en poäng med att jag också tog ett prov. Positivt det med. Så nu ska jag och barnen vara hemma hela veckan och kurera oss från halsfluss trots att vi inte känner oss speciellt sjuka, snarare tvärtom efter julledigheten. Linus är jätteglad över att slippa skolan. Maja verkar inte heller så missnöjd nu när hon sitter och leker i sitt rum. Jag känner redan nu hur jag kryper längs väggarna... :)
Jag är nu stolt nybliven ägare till en Volvo 850! Den är grön!
Rättså coolt att skriva första inlägget för i år. Min ambition var ju att få till lite redogörelse över vad som hänt den senaste tiden, men tiden har inte riktigt räckt till. Fredrik har legat sjuk i flera dagar och jag kör hemma-racet. Då blir det ingen tid för bloggande, minsann.