AfroPowerDance i Åkersberga

Nu har jag haft denna text på g i flera dagar. Efter att ha hyllat mina bästa Lindor så har det gått lite troll i det jag vill skriva till min bästa Mette.

"Mette är snäll." (Hon sa att jag skulle skriva det för att komma ur "krampen")

Jag bor i Granlo, Sundsvall. Mette bor i Åkersberga, Stockholm. När jag och Mette träffas hinner vi inte alltid prata så mycket. Det är oftast fullt upp med allt som hör vardagen till. Det är egentligen skönt för det är alltid väldigt avslappnat när vi ses. När jag åker ner till Stockholm så prioriterar jag alltid att träffa Mette. Det har gjort att vi faktiskt träffats ganska mycket mycket trots att vi bor långt ifrån varann. Någon vecka innan jag bestämde mig för att åka till Stockholm hade Mette berättat att hon börjat träna AfroPowerDance och att det var helt fantastiskt kul: -"Så om du är i Stockholm en måndag eller torsdag så måste du följa med!" Det var riktigt roligt att ringa till Mette och fråga om det var okej att följa med nästkommande måndag. Mette hämtade upp mig i Täby Centrum där jag gått en sväng på måndagseftermiddgen. Vi hämtade upp min packning hos mamma och pappa. Sen åkte vi ut till Åkersberga för att hämta hennes barn. Först hämtade vi Olliver, Mettes yngsta och min gudson, hos dagmamman. Vilken hjärtevärmare; när han såg mig fick jag storkramen av honom, innan han kramade om sin mamma. Sen hämtade vi Emil, storebror, på fritids.


Mitt hem och Mettes hem lider av samma åkomma. För mycket saker, för många som stökar till och för få som städar. Det gör att jag känner mig hemma direkt när jag kommer dit. Det finns inget som känns konstlat eller tillrättalagt. Jag tror att jag till och med skulle kunna tänka mig att göra nummer två på hennes toalett utan att behöva klä in toastolen i papper innan...


Strax innan sju åkte vi iväg på AfroPowerDance. En timmes intensiv träning. Jag har inte rört mig på ett halvår. Efter en halvtimme trodde jag att jag skulle dö. Men tack vare tjejen som ledde passet, viljan att stajla för Mette, suggestiv musik, roliga rörelser och ren tjurighet så tog jag mig igenom hela passet och det var så himla roligt! Sen att jag knappt kunde röra mig på flera dagar efteråt får jag väl skylla på min otränade kropp. Tack Mette för att du tog med mig på passet!!!