Trots att det gått några dagar sedan jag kom hem från Stockholm så måste jag berätta vad jag gjorde mina sista dagar där.På Söndagen åkte jag ut till min kära vän Linda P och hennes dotter i Gustavsberg. Jag blev fruktansvärt åksjuk på tunnelbanan och det blev inte bättre när jag satte mig på bussen från Slussen. Väl framme försvann all jobbig känsla. Linda och Emelia hämtade mig vid bussen och vi tog en välbehövlig promenad hem. Det var så himla trevligt att komma hem till Linda. Hon har ordning och reda samtidigt som det är så mysigt och hemtrevligt. Efter att Robban, Emelias pappa, hämtat henne, fick jag och Linda många sköna timmars samtal. Det kändes så skönt att sitta där i Lindas kök och låta samtalet ta vid där vi avslutade senast, för ett drygt halvår sedan. Jag och Linda har kännt varandra i många år och jag ser henne som en av mina allra närmsta vänner. När jag träffar Linda händer det något märkligt. Vi avhandlar sorgliga och allvarliga saker, men det känns ändå som att vi har så himla roligt när vi gör det. Det är få personer jag känner mig så rapp i tanken med som jag gör med Linda. Det är hela tiden nära till skratt, samtidigt som tårar kanske hade varit det naturligare. Jag vill dock poängtera att allt seriöst vi pratat om tar jag på största allvar och inte som flams och trams. Linda påminde mig också om vem jag varit tididgare och att den personen finns kvar... Jag är så glad och tacksam över att jag har en vän som Linda P och jag hoppas att vi får möjlighet att ses snart igen! Tack för god mat, strålande samtal och världbäst sällskap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar