Lite struktur är väl bra...

Under de senaste två månaderna ha jag haft förmånen att arbetsträna på Selångers Församling. Jag har fått vara en del av verksamheten i Granlo Kyrka. Där har jag fått jobba med församlingsassistenten, Carolina, och värdinnan, Anita. Mina arbetsuppgifter har varit minst sagt varierande; jag har fixat mycket fika, spelat lärjunge i påskvandingarna, handarbetat med daglediga, pratat med föräldrar och barn på öppet kyrkis, målat krukor med förskoleklassen, gjort ett hembesök, bakat, dukat, brett mackor, garnerat tårtor, varit med om biskopsvisitation, varit med på sångstunder, haft trevliga stunder i kyrkorummet och säkert en del annat jag just nu inte kommer på. Nu har jag varit på vaktmästeriet i några veckor.

På vaktmästeriet är arbetsuppgifterna lite annorlunda. I kyrkan är mötet mellan människor det centrala. Nu möter jag mina arbetskamrater en stund på morgonen och sen till fikat. Ibland går vi brevid varandra i de uppgifter vi utför, men ofta går jag själv och gör det jag är satt att göra. En av de främsta uppgifterena vaktmästeriet har är att ta hand om kyrkogården. Jag har fått kratta gångar och gravar och jag har fått rensa ogräs. Låter väl lite halvtrist, men är fantastiskt för en halvtrasig själ som min! Att arbeta utifrån devisen att det är resultatet som räknas och inte hastigheten. Att känna tillfredsställelsen över att gjort en grav fin och dessutom veta att jag kommer att få göra det här gång på gång på gång. Att kratta en gång och se att den är fri från kvistar och gruset är luckert och fint för nästa person som ska gå där. Att veta att många människor, som besöker sina anhöriga som ligger på kyrkogården, tycker att det är en vacker plats att besöka och jag är en del av det. Det är helt fantastiskt!

Men det var ju också jätteroligt att vara i Granlo Kyrka och det är ju jätteroligt att få vara med på aktiviteter som händer på andra ställen i församling där jag kan ha en uppgift att fylla och det är ju jätteroligt att träffa en massa trevliga människor och det är ju jätteroligt...
Och sen känner jag hur jorden liksom inte längre känns helt stabil under fötterna längre...
Jag har försökt att vara med på flera ställen samtidigt och det har väl varken blivit hackat eller malet...
Dessutom har jag då glömt att vila...

Idag besökte mina damer från Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, Gith och Britt, mig på arbetet. Jag berättade för dem hur bra jag trivdes, men att jag blir så våldsamt trött. Vi beslutade att jag nu enbart ska vara på vaktmästeriet, och det, tre dagar i veckan och utifrån det gå upp i arbetstid när jag orkar lite mer. Jag ska sluta försöka hinna med att göra en massa andra saker som jag egentligen inte behöver lägga in i min arbetsträning och dessutom ska jag skriva upp vilka tider jag är på jobbet. Troligen har jag gått upp i tid i för snabb takt utan att själv märka det.

Det känns ju lite konstigt att behöva ha någon som säger till en hur jag ska göra och att jag är lite fel ute, men det är ju också bra att någon puttar upp en på banan igen när man är på väg ut i diket. Så nu ska jag ta alla kloka ord och försöka samla ihop mig så pass så jag får lite stabilitet under fötterna igen.

Btw; Fredrik fick inte jobbet i Stockholm. (Du är duktig du, vännen, som orkade ta dig samman så otroligt bra och fortsatte ringa! Puss!)