tisdag 13 november 2007

Snabba kast, del 2

Igår var det en bra dag.

Idag är det skit.

Vi har inte haft råd att köpa nya vinterdäck till bilen. Jag har därför kört så lite jag bara kunnat med sommardäcken sedan det blivit vinterväglag. Och idag har det kommit snöblandat regn, ett par minusgrader på det och det kommer att vara snorhalt ute. Igår promenerade jag och Maja till fritids och hämtade Linus. Sen gick vi till affären och handlade och sen gick vi hem. Den vändan tar ungefär 45 minuter med bil. Utan bil tar det cirka 1,5 timme... Imorse körde jag Linus till skolan och Maja till dagis. Jag ställde bilen på dagis, det kändes livsfarligt att köra mer. Tog bussen in till jobbet. Efter jobbet hade jag en träff med Folksams privatrådgivare. Det var bra med en genomgång av försäkringsskyddet. Jag har mycket dålig koll och jag vet att jag borde vara mer engagerad, men har inte varit det. Så döm om min förvåning när han berättar att jag troligen har rätt att få 22000 kronor nu när jag varit sjukskiven i över 18 månader! Min reaktion "Jag tror dig inte förrän jag har pengarna i handen!", men trots det så tändes en liten liten låga hopp. De där pengarna skulle betyda så fantastiskt mycket...

Det blev inga pengar. För ett knappt år sedan straffade jag ut mig ur facket. Inte för att jag ville utan för att jag inte kunde betala medlemsavgiften. När jag fick in lite pengar satte jag in dem till Handels, men då var det för sent och jag fick tillbaka de två månadsavgifterna. Idag kunde killen på Folksam konstatera att tyvärr saknade jag två månaders medlemsskap för att kunna få de där 22000...

Jag vet att jag aldrig hade pengarna och kan väl egentligen inte sakna dem, men det var ju så nära. Imorgon får bilen stå kvar i garaget och jag och barnen får promenera. Tänk att promenera med två små morgontrötta barn... Just nu känner jag mig helt bedövad av trötthet och är så ledsen så jag grät i pulvermoset förrut och jag vet att jag måste hålla ihop några dagar till...

1 kommentar:

Anonym sa...

Näää, vad deppigt. ´Han kunde gott ha hållit tyst om pengarna och kollat upp saken först.Vill inte att du ska gråta och vara ledsen. Men du sparade ju i alla fall in på saltet.. Om man saltar maten med tårar. Men då kanske alla som äter maten blir ledsna så nu måste du sluta gråta i maten. Lova att bara gråta skratttårar i maten när jag kommer.
Längtar till 7:e december!!!
Många kramar
Mette