Initiativ och beslut

Jag försöker fundera på varför den här massiva tröttheten kommit just nu. Det jag landar i hela tiden är det faktum att alla beslut och alla initiativ nu bara kommer ifrån mig. Hela dagarna är fyllda av planering, fundering och de aktiva handlingar som krävs för att jag ska kunna komma igenom vardagen med näsan ovanför vattenytan. Jag måste hela tiden ha koll på vad jag har i kylskåpet; lagar inte jag mat så blir det ingen mat. Jag måste hela tiden veta vad som är rent och vad som är smutsigt; tvättar inte jag så finns det inga rena kläder. Om inte jag har koll på frukt och gympakläder, hjälmar och extravantar, tider och platser, så är det ingen som har det. Jag delar inte detta tillstånd med någon. Jag vilar aldrig från detta tillstånd.

Isolerar jag allt jag gör nuförtiden så tycker jag att varje enskilt moment ligger på en skala mellan okej och jättekul. Jättekul: att jobba, att leka och prata med barnen och träffa kompisar. Hushållsarbetet är ju egentligen okej bara jag har tid att utföra det. Men när allt hopar sig och jag hela tiden måste tänka tre steg i förväg för att morgondagen också ska fungera så smyger sig utmattningen på mig. Då känns ingenting roligt, jättekul eller ens okej. Det jag skulle vilja göra, och vad jag egentligen skulle kunna må bra av, hamnar utanför begreppsvärlden. Det finns ingen energi kvar till det när dagens alla beslut och initiativ är fullföljda.

Initiativ, beslut och prioriteringar i ensamhet... Konstigt att jag inte dragit täcket över huvudet tidigare...