Och så i torsdags eftermiddag sitter jag och läser min nya Amelia och där är hon. Linda Skugge. Sött leende med broderad kofta och mysfrisyr. Vi ska få veta hur vi på bästa sätt planerar för en stressfri jul.
Julens måste inte innebära massor av stress om du är ute i god tid, säger Linda Skugge. Följ hennes planeringskalender som du hittar i amelia så får du en lugn och stressfri jul.
Aha, tänker jag; ironi! Det är på skämt. De vill vara lite roliga så här en månad innan jul. Jag tar på mig mina bästa ironi-glasögon och börjar läsa. Jo, tjena. Efter ett tag inser jag att det är inte här jag kommer att få mig ett skratt, utan nu kommer de klämkäcka råden om att skaffa lucialinne och sill i god tid. Jag får veta att jag ska hänga på låset när Coop öppnar (bara en sån sak; Linda Skugge förespråkar Coop...). Jag läste hela artikeln två gånger. Första gången kändes det hela tiden som om jag missat något mellan raderna. En sarkastisk ton eller ironiserande över svenssonlivet, men icke. Andra gången jag läste kändes det som om den eventuella gnutta trovärdighet Linda Skugge hade innan var som bortblåst. Hade Yvonne Ryding eller Lill-Babs suttit på bilden och berättat hur man binder sin egen enkla och billiga granriskrans hade det varit mer okej. Nu fattar jag ingenting. Vill hon nå ut till en ny målgrupp? Vill hon visa att hon vuxit upp? Jag vet inte. Jag vet dock att nästa gång jag läser något Linda Skugge skrivit kommer jag inte kunna se henne som bitsk och arg, och risken finns då att hon står sig slätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar