Facebook-junkie

Den 22 augusti loggade jag in på Facebook.com för första gången. Jag var väldigt försiktig eftersom jag läst om intigritetsproblematiken och dessutom diskuterat den utan att egentligen ha någon egen erfarenhet av just Facebook. Så jag angav mitt namn, bara mitt namn, men dock hela mitt namn. Inget annat. Och så var jag då inne i detta fantastiska som jag läst så mycket om... Jag lät mig INTE imponeras! Sökte på några kompisar som inte verkade finnas med. Jaha, skit samma, det här stället var ju öde, tänkte jag och fortsatte att läsa om Facebook lite här och där.

Och så kom då dagen då jag blev tillfrågad av Tomas A om jag ville vara hans vän... Man kan säga att det var han som gav mig jungfrutrippen. Jag kollade in hans friends-lista och det var flera av mina gamla ssu-kompisar där. Och sen har det rullat på; jag har frågat några gamla kompisar som jag inte haft kontakt med på åratal och sen har det varit andra som frågat mig. Jag har skrivit några meddelanden till folk jag inte haft kontakt med sedan mitten av 90-talet. Och det finns en sån massa roligt att göra. Och jag måste kolla i alla fall var och varannan timme ifall det har hänt något mer... Jag är fast!

Så om ni inte kommer att se mig live på ett tag så finns jag på Facebook.