Det är svårt att hitta närheten till varandra när man är så långt ifrån hela tiden. Förrut så klev vi runt på varandras nerver genom att alltid vara hemma samtidigt och nu är det geografiska avståndet påtagligt. Att ses under några timmar varje helg är väldigt mysigt, men samtidigt otroligt stressande. Allt ska ske just då! Jag ska få en stund att andas. Barnen ska få chans att ta igen en veckas berättelser och upplevelser utan pappa. Praktiska saker som jag inte klarar själv ska utföras. Släkt och vänner ska ha sin beskärda del. Samtidigt ska lag dömas. Listan kan göras lång. Och i allt det här ska vi försöka hitta och behålla närheten.Jag skojade för ett tag sedan och sa att sambon var tvungen att få 30 poäng på plus-listan för att jag kanske skulle kunna tänka mig att ligga, och för varje gång det dök upp poäng på minus-listan så drogs de bort från plus-listan. Det skulle alltså betyda att han fick ligga i för att ligga. Idag pratade jag med en kär nära vän på msn och hon hade funderingar kring män i allmänhet och sitt förhållande i synnerhet. Jag lade fram min poäng-idé och tillade avslutande att:
- "... eller så kanske det räcker att han säger något snällt..."
Hon svarade:
- "Du är rolig du men jag förstår vad du menar. Två minuters äkta omtanke kan betyda skillnaden mellan celibat eller inte celibat.."
Två minuters äkta omtanke! Det är så sant. Hon har så rätt. Det låter så enkelt. Varför ska det då vara så svårt? Det kan inte finnas något bättre än att vara den som blir utsatt för en annan människas äkta omtanke. Är detta dessutom kombinerat med ömhet så kan lyckan vara fullständig. Jag kan inte på något sätt hävda att jag är bra på det, men jag tror att jag från och med nu ska börja öva aktivt. På min Fredrik, på mina barn, på mina vänner och mina nära och kära. Det blir bra! Två minuters äkta omtanke...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar