Tänk om det är dags...

Tänk om det är dags att använda det här forumet igen. För reflektioner om högt, lågt och allt däremellan. Det är länge sedan sist nu. Det är väl egentligen bara att börja. Igen.

Det civila ståndet

Jag hittade ett gammalt hjärta i dammet under ett skåp. Jag tog fram hjärtat och blåste bort dammet. Nu är hjärtat fint igen. Ett tag i alla fall...

Min bästa julsång

Som jag har letat!

Jag har googlat och youtubat. Jag har varit i kontakt med alla möjliga avdelningar på Sveriges Radio för att få tag på den låt jag lyssnade på om och om igen medan jag och Pernilla skrev c-uppsats i Statsvetenskap i december 2004. Och så för en liten stund sedan kom jag på att jag nog mindes titeln lite fel; och så hittade jag den:

Min bästa julsång!

Karin Park - Once in December
Morgonpassets Jullåtsgala 2004. Lyssna på låt nummer 6.

Det var en bättre tid då!

En favvis: Hana Pee!

Jag sitter på jobbet och klämmer ur mig text. Det går sådär så jag var tvungen att tänka på något annat en stund. Gick därför in och läste en av mina favoritbloggar; Hana Pee. Hon är drygt 20 år och blandar högt och lågt med ännu lägre. Skitrolig, i dubbel bemärkelse... Igår kväll när jag skulle gå coh lägga mig var jag sådär härligt superdeppig, men efter en ikappläsning på nämnda blogg kändes det lite bättre. Bland annat frustade jag glatt åt detta inlägg; läs och le.

Fifteen minutes... som historielös

Igår hade jag en trevlig arbetsuppgift. Jag och Viveca Norberg, Samhällsplanerare på Stadsbyggnadskontoret fick ta emot en skrivelse från en grupp människor. Skrivelsen behandlade namnfrågan kring Norra Kajen. Gruppen som uppvaktade kommunen tycker att områdets riktiga namn är Heffners.

För mig som inte är uppväxt i Sundsvall så är namnfrågan inte speciellt engagerande så jag hade inga större förväntningar när jag gick ner i kommunhusets foajé. Jag fick bli glatt överraskad. Jag fick möta är en grupp eldsjälar som brinner för sin stadsdel och för dem är namnfrågan viktig ur ett historie- och varumärkesperspektiv. Jag och Viveca fick med oss en bit Skönsbergs-historia och jag förstod hur historielös jag faktiskt är i den här staden.

Under en kortare period kanske man kan se det som var i dagens Dagblad...

Flödet

Jag fattar inte att jag inte går och lägger mig. Jag kom hem från jobbet strax efter nio ikväll och hade väl egentligen tänkt att bara ta en macka och gå till sängs, men icke... Här sitter jag nu; inte i sängen. Jag känner mig lite upprymd. Jag har haft flera veckor med stora bekymmer med att prestera text på jobbet. Mycket problematiskt då mitt arbete till stora delar handlar om att producera texter i olika former. Jag har försökt att stävja bristen på kreativitet med disciplin, men det har gått sådär. Idag på eftermiddagen kom dock flödet tillbaka. Det är nog inte det bästa alster jag klämt ur mig, men det är ett underlag i alla fall. Och jag hoppas att jag kan behålla den här positiva känslan tills jag kommer till jobbet igen imorgon bitti.

NU går jag och lägger mig. NU!

Jennie ÄR inte magen...

Kompisen Jennie har börjat blogga. Jättekul tycker jag! Jag läste på lunchen och hittade mig med det stora leendet. Härmed rekommenderar jag Jennies blogg. Jennie är alltså tjejen runt magen... :D

After Work i fredags

Jag såg att Carouschka-Carina bloggat om vår supertrevliga after work-kväll... Läs för detaljer :)
De bilder jag tog kan jag tog under kvällen på Daltons och under promenaden hem kan jag tyvärr inte lägga ut här då jag inte längre har något program som hanterar bilder. Men titta gärna in på Carinas sida!

Blogga eller inte blogga, det är frågan...

Allt har tagit sig en ny vändning. Mitt liv ser annorlunda ut nu än för åtta månader sedan...

Tänk; i början mars när jag hittade drömjobbet på nätet och kom vidare i rekryteringsprocessen och fick det. Jag fick drömjobbet! Jag har nu jobbat i snart sju månader och älskar (nästan) varje sekund. Mer än en gång har jag lyckligt kunna konstatera att jag får göra fantastiskt roliga saker och att jag blir glad varje dag när jag slår på datorn och sätter mig ner med min kaffekopp vid mitt välbelamrade skrivbord. Dessutom får jag betalt för det. Underbart.

En annan vändning som livet tog är inte alls lika positiv. Fredrik har flyttat. I början av september meddelade han att han beslutat sig för att flytta. Han hade redan skaffat en lägenhet och tog sitt pick och pack och flyttade i början av oktober. Jag såg det inte komma och jag fick inte vara med vid beslutet. Jag är numera ensamstående mamma som njuter varannan vecka och som gråter och begraver mig i jobb den övriga tiden. Det är tungt!

Sammanfattningsvis så är detta de tre anledningarna till bloggbristen. Jag är för ledsen, bitter och arg för att kunna förmedla den bild av mig som jag har haft som ambition här på min blogg. Jag vill inte skriva ner Fredrik; det gynnar ingen. Samtidigt som jag har en väldig massa känslor som vill ut på ett eller annat sätt. Den andra anledningen är mer angenäm. Jag har fått för många träffar på bloggen... När jag fick mitt jobb och det meddelades i olika sammanhang gick jag ifrån 0-15 träffar per dag till över 100 under en period. Och jag som alltid varit ganska personlig i mitt skrivande fick lov att gå tillbaka och objektivt granska vad jag skrivit. Var bloggen egentligen endast för mina närmaste och vilken bild ville jag förmedla av mig själv? Jag har haft lite svårt att förhålla mig till detta och jag har fortfarande inte svaret. Sen den tredje, faktiskt också mycket trevliga, anledningen är att jag nu får mitt skrivbehov tillfredsställt på jobbet. Jag älskar att skriva och jag får ha det som mitt jobb. Vilken lyx!

Nu har jag gett en liten förklaring till torkan och ambivalensen och, som sagt, jag vet fortfrande inte hur jag ska förhålla mig till bloggen. Dessutom skulle det kännas konstigt att byta syfte med bloggen och till exempel göra den politisk. Det är så många andra som gör det bättre än mig.

Detta om detta - troligen kommer jag åter snart, men jag vet inte riktigt när och hur. Tack för att ni tittar in då och då!

Det kliar lite i fingrarna...

Jag tror att bloggsuget är på väg tillbaka...
Jag måste bara bestämma mig för hur jag ska förhålla mig till klådan.
I'll be back!

Norrskrammel

Jag fick frågan av Tomas L om jag ville följa med och se Moa på Norrskrammel på Norra Berget. Känns lite läskigt. Har ju inte varit iväg på något sånt här spontant på väldigt länge. Ska jag, mamman, frottera mig med ungdomarna...? Japp, det ska jag! (...bäst jag tar på mig något varmt så jag inte kyler mig...)

Bragdmedalj

Det händer ganska ofta att jag säger att jag borde få en bragdmedalj för väl utfört hushållsarbete. Idag tog jag hand om diskbänken... Nu väntar jag på medaljen... :) (ursäkta den taskiga skärpan...)

Före

Efter

Tarzanstigen på Södra berget

Igår var Fredrik och dömde så jag och barnen gjorde en utflykt till Södra berget, här i Sundsvall. Vi gick Tarzanstigen. Tarzanstigen är en friluftsstig med mycket klättra i berg och krypa genom grottor. Väldigt spännande och hela kroppen fick röra sig. Det var strålande väder och vi hade en riktigt mysig dag som avslutades med mysfika.

Det gällde att ta sig över en ravin med linbanan. Först var man tvungen att dra till sig däcket med ett rep och sedan for man över till andra sidan. Lite för fort gick det nog... kan jag tycka... Linus och Maja klättrar över en ravin.

Lingonen är mogna

Myror, massor av myror

Utsikt från Södra berget. Fantastiskt vackert; extra vackert blir det när man har glada barn med sig och solen värmer.

Min utsikt från picnic-filten

Äpplen med kanel smakar mums efter en strapatsrik äventyrsstig

Solrosor

I Granlo, där jag bor, uppstår ett märkligt fenomen den här tiden varje år. På den stora lägdan mellan Vikingavägen och Västra vägen blommar små fina solrosor i olika formationer. Ingen jag frågat känner till vem som planterat dessa vackra blommor. Första åren, jag såg detta, trodde jag att det var vinterns fågelfrö som salgit rot, men i år ser det så väldigt välordnat ut så min teori stämmer nog inte. Hur som helst; det är fantastisk vackert.

Bamse och skatten

Jag har då och då stött på denna, i mitt tycke, mycket kloka analys vad det innebär att betala skatt. Håll till godo!

Mina tjejer

Efter två dagars konferens med kommunledningen den 26-27 juni så snålskjutsades jag av Peder till Stockholm och via kollktivtrafiken tog jag mig till till Linda i Gustavsberg. Jag behövde bara sitta en liten stund med mina närmsta vänner för att komma ihåg vem jag verkligen är. Tack för det; Gugge, Linda, Linda, Jeanette och juckande humlan!!! Och stort tack för initiativet till middagen, Linda!!!!

Mina supertjejer som tar mig tillbaka till kärnan! Linda serverade mumsig feta med lime! Så himla gott!!! Jenette och Linda H, innan de grabbar in på mumsig kycklingsallad.

Super-Gugge var, liksom jag, glad över att träffas Värdinnan Linda, som jag saknar alltför ofta. Tack för att du tog initiativet och hade en supermysig tjejkväll!

Efterrätten bestod av värmda frukter med vit och vanlig choklad. Mumsigt!
En sån här frukost får man bara på lyxiga hotell och hos Linda!

På morgonen kom Emelia hem igen med morfar. Vi fick en bra stund tillsammans; go-tjejen och jag!

På eftermiddagen på lördagen kom Jennie och hennes döttrar Ebba och Amanda. Himla mysig att träffa dem också!

Fågelungar

Kunde konstatera, nu i helgen, att fågelholken var trasig. Hittade holktaket på marken nedanför och undrar nu vart fågelfamiljen tagit vägen i år. Jag hade behövt den mys-friden i år också...

Lunchinlägg

Idag har jag huvudvärk! Det känns som om ögongloberna pressas ut ur sina hålor. Det var samma sak igår, fast idag är det värre. Jag har försökt att analysera varför denna extrema huvudvärk kommer nu... Beror det på att jag druckit för lite vatten? Eller för att Fredrik och barnen är i stugan medan jag jobbar, den här veckan, och att jag känner mig stympad när jag inte har barnen nära? Kanske kan huvudvärken bero på att det i flera dagar småmullrat av åska i luften? Det jag dock kommer fram till är att jag på fredag ska prata inför nämndsordförandegruppen på en konferens och att jag är väldigt spänd inför det. I mitt tidigare liv höll jag kurser och skolinformationer; att stå inför en grupp och prata var bara roligt, men nu har jag lagt av mig. Jag vet inte om jag kan längre. Det känns som första gången igen coh jag tvivlar starkt på min förmåga. För att kunna släppa den här värsta anspänningen så tänker jag förbereda mig väl med stolpar och frågeställningar ifall jag tappar konceptet, då är det skönt att bolla ut en fråga medan man letar i huvudet efter tråden. Det blir nog bra, hoppas jag... Bara huvudvärken släpper.

Om vin

Det finns ett par personer som vet att jag har gillat att dricka en del vin... :) Jag vet inte vad som hänt, men i flera månader så har vin varit äckligt. Riktigt jätteäckligt faktiskt. Detta tillstånd kanske går över snart... eller inte.
Jag har dock några tips som jag tänkte dela med mig av.

• Först och främst hur skiljer man mellan röda och vita viner: Lättast skiljer man dessa båda vintyper från varandra om man skvalpar ut en skvätt på en vit bordduk. Det vin, som lämnar en lila fläck efter sig, är ett rödvin.
• Riktiga kännare kan på bara smaken avgöra om vinet är vitt eller rött. De vita vinerna smakar i regel ättika medan de röda smakar stämpelfärg. Man kan alltså genom att suga på en vanlig kontorsstämpel och sedan jämföra smaken med ett vin, konstatera om detta är rött eller inte.
• Till fiskrätter, såsom fiskbullar och matjessill föredrar de flesta vitt vin, medan man till kötträtter såsom falukorv och sylta bör ta ett rött vin.
• Portvin är ett vin som man serverar i porten. Har man inte någon port, kan man bjuda på det i trappuppgången eller i hissen.
• När man serverar torra viner bör man se till att det inte är tvärdrag eller att någon av gästerna råkar nysa, ty i sådana fall dammar vinet omkring i lägenheten. När man serverar ett torrt vin är det därför lämpligt att ha en dammsugare i beredskap.
• Om man själv ska bära hem sina flaskor från systembolaget gör man klokt i att köpa ett lättvin, så man inte får för mycket att kånka på.
• Till vilt bör man välja något vildvin, medan man till grillat och annat vidbränt kött serverar brännvin. Renstek sköljer man ner med renat.
• Saker som är svåra att säga när du druckit för mycket vin:

- Oöverträffat

- Innovativt

- Preliminärt

- Kvastskaft

• Saker som är väldigt svåra att säga när du druckit för mycket vin:

- Västkustskt

- Konstitutionerad

- Substantiera

- Tillvägagångssätt

• Saker som är i stort sett omöjliga att säga när du druckit alldeles för mycket vin:

- Tack, men jag vill inte ha sex ikväll.

- Nej tack, ingen mer sprit för min del.

- Ledsen, du är inte riktigt min typ

Så, skål & ha en riktigt skön vinsommar!

Hej, minns ni mig?

Minns ni mig? Det var jag som tidigare, med regelbundenhet, skrev inlägg i min blogg. Nu har jag jobbat i en månad lite drygt och hinner inte skriva som förr. Dessutom får jag min skrivarlust tillfredsställd på jobbet. Jag trivs väldigt bra på mitt jobb. Den första smekmånadskänslan har dock gått över och jag ser mina dagar lite mer realistiskt. Jag inser att jag skulle kunna göra hur mycket som helst. Jag tränar mig dagligen på att bestämma att ambitionsnivån inte kan ligga på perfektion; bra räcker långt. Jag inser också att feedbacken nog är att om ingen säger det motsatta så är det bra. Visst får jag lite cred här och där, men då jag fortfarande är osäker på vissa saker så känns det ibland lite läskigt att köra på utan exakt instruktion. Ja ja, det ger sig nog.

Jag har fotat en massa på senaste tiden. Riktigt fina försommar-bilder, som jag ska lägga in så ni får se vid tillfälle. Ibland kan jag komma på mig själv att känna att jag sviker min lilla trogna läsarskara när jag inte hinner skriva, men jag är övertygad om att ni förstår anledningen till min torka. Stor kram till er alla!!!