Allt har tagit sig en ny vändning. Mitt liv ser annorlunda ut nu än för åtta månader sedan...
Tänk; i början mars när jag hittade drömjobbet på nätet och kom vidare i rekryteringsprocessen och fick det. Jag fick drömjobbet! Jag har nu jobbat i snart sju månader och älskar (nästan) varje sekund. Mer än en gång har jag lyckligt kunna konstatera att jag får göra fantastiskt roliga saker och att jag blir glad varje dag när jag slår på datorn och sätter mig ner med min kaffekopp vid mitt välbelamrade skrivbord. Dessutom får jag betalt för det. Underbart.
En annan vändning som livet tog är inte alls lika positiv. Fredrik har flyttat. I början av september meddelade han att han beslutat sig för att flytta. Han hade redan skaffat en lägenhet och tog sitt pick och pack och flyttade i början av oktober. Jag såg det inte komma och jag fick inte vara med vid beslutet. Jag är numera ensamstående mamma som njuter varannan vecka och som gråter och begraver mig i jobb den övriga tiden. Det är tungt!
Sammanfattningsvis så är detta de tre anledningarna till bloggbristen. Jag är för ledsen, bitter och arg för att kunna förmedla den bild av mig som jag har haft som ambition här på min blogg. Jag vill inte skriva ner Fredrik; det gynnar ingen. Samtidigt som jag har en väldig massa känslor som vill ut på ett eller annat sätt. Den andra anledningen är mer angenäm. Jag har fått för många träffar på bloggen... När jag fick mitt jobb och det meddelades i olika sammanhang gick jag ifrån 0-15 träffar per dag till över 100 under en period. Och jag som alltid varit ganska personlig i mitt skrivande fick lov att gå tillbaka och objektivt granska vad jag skrivit. Var bloggen egentligen endast för mina närmaste och vilken bild ville jag förmedla av mig själv? Jag har haft lite svårt att förhålla mig till detta och jag har fortfarande inte svaret. Sen den tredje, faktiskt också mycket trevliga, anledningen är att jag nu får mitt skrivbehov tillfredsställt på jobbet. Jag älskar att skriva och jag får ha det som mitt jobb. Vilken lyx!
Nu har jag gett en liten förklaring till torkan och ambivalensen och, som sagt, jag vet fortfrande inte hur jag ska förhålla mig till bloggen. Dessutom skulle det kännas konstigt att byta syfte med bloggen och till exempel göra den politisk. Det är så många andra som gör det bättre än mig.
Detta om detta - troligen kommer jag åter snart, men jag vet inte riktigt när och hur. Tack för att ni tittar in då och då!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Säger som Gert Fylking: Äntligen!
kramen, vi syns imorgon!
Jättekul att du börjat skriva igen. Även om jag inte känner dig, så tyckte jag om att läsa din blogg. Tyckte om att läsa hur du kämpat med dig själv och jag tycker du vartit fantastiskt stark. Låter verkligen inte roligt att Fredrik gått ifrån dig :( och jag vet också hur det känns att sitta och gråta de veckor barnen är hos pappa.
Men det låter ju hur som helst onekligen som om du verkligen har något att skriva om... För mig är en blogg där man skriver om sin vardag och allt vad det innebär, och jag tror det kan vara nyttigt för dig att skriva om barnen och Fredrik och din ledsamhet när de är borta. Det betyder ju inte att du skriver ner honom...
Ibland kommer verkigen stöd och tanke från otippat håll :) Hej Anonym, jag uppskattar verkligen att du kommenterat. Tack!
Och Carouschka-Carina; vi fick oss en kväll som jag sent ska glömma. Jag är ju inte direkt den som sjunger karaoke... inte offentligt i alla fall... :)
Stor kram till er båda!!!!
Skicka en kommentar