Samhällsklimatet hårdnar

Idag när jag och mina kollegor skulle gå ner på stan och äta lunch passerade vi Navet. Navet är busshållplatsen mitt i stan här i Sundsvall där alla bussar utgår ifrån. Vi gick förbi tvåans buss mot Bredsand och i busskuren på bänken låg en gammal farbror. Han hade ett blodigt papper virat om handen och såg lite medtagen ut. Jag gick fram och frågade hur det var med honom. Han berättade att han ramlat vid trottoarkanten och slagit handen. Han hade fått pappret av en kvinna som hämtat det inne hos personalen. Det visade sig att han slagit sig rätt ordentligt och att han hade blivit yr och ramlat varje gång han försökt resa sig. Jag frågade om jag skulle ringa en ambulans och det ville han gärna. Jag sa till honom att jag skulle stanna tills ambulansen kom.Vi pratade lite; den gamle mannen och jag. Han hade ingen bekant jag kunde ringa, hans fru hade gått bort och hans barn bodde inte längre i Sundsvall. Han bodde i HSB Nacksta. Då jag frågade hur länge han legat där på bänken, berättade han att han legat där i en och en halv timme! I en och en halv timme! På den stora busshållplatsen mitt i Sundsvall där det passerar MASSOR av folk hela tiden. Både till och från bussar, men också, då i lunchtid, till och från arbetsplatser runt omkring och INGEN hade gått fram och frågat hur det var med honom! Jag blev chockad och väldigt ledsen. Han tog det med ro och sa att folk kanske trodde att han var full och inte vågade komma fram. Men jösses, en man på närmare 80 år som ligger och blöder, proper och redig är inte så värst skräckinjagande. Varken passerande människor eller busschaffisarna hade brytt sig om att en äldre herre ligger och blöder. Vart är samhället på väg??? Efter cirka 15 minuter kom ambulansen och tog hand om honom och jag gick och åt min lunch. Jag kände mig så ledsen och tilltufsad. Besviken på hur vi behandlar varandra och samtidigt glad över att jag haft närvaro nog att gå fram och fråga. Och egentligen skulle det väl inte haft någon betydelse om han hade varit full....