Initiativ och beslut

Jag försöker fundera på varför den här massiva tröttheten kommit just nu. Det jag landar i hela tiden är det faktum att alla beslut och alla initiativ nu bara kommer ifrån mig. Hela dagarna är fyllda av planering, fundering och de aktiva handlingar som krävs för att jag ska kunna komma igenom vardagen med näsan ovanför vattenytan. Jag måste hela tiden ha koll på vad jag har i kylskåpet; lagar inte jag mat så blir det ingen mat. Jag måste hela tiden veta vad som är rent och vad som är smutsigt; tvättar inte jag så finns det inga rena kläder. Om inte jag har koll på frukt och gympakläder, hjälmar och extravantar, tider och platser, så är det ingen som har det. Jag delar inte detta tillstånd med någon. Jag vilar aldrig från detta tillstånd.

Isolerar jag allt jag gör nuförtiden så tycker jag att varje enskilt moment ligger på en skala mellan okej och jättekul. Jättekul: att jobba, att leka och prata med barnen och träffa kompisar. Hushållsarbetet är ju egentligen okej bara jag har tid att utföra det. Men när allt hopar sig och jag hela tiden måste tänka tre steg i förväg för att morgondagen också ska fungera så smyger sig utmattningen på mig. Då känns ingenting roligt, jättekul eller ens okej. Det jag skulle vilja göra, och vad jag egentligen skulle kunna må bra av, hamnar utanför begreppsvärlden. Det finns ingen energi kvar till det när dagens alla beslut och initiativ är fullföljda.

Initiativ, beslut och prioriteringar i ensamhet... Konstigt att jag inte dragit täcket över huvudet tidigare...

Förskräckligt ämlig

Jag mår som en krossad snigel idag. Riktigt skit. Blev dock glad när Camilla frågade om jag skulle följa med ut på Ikea en sväng för lite lunch och julshopping. Försökte rama in ögonen rejält med svart penna för att få bort den värsta "pisshål i snön"-känslan. Det gick sådär. Såg nog mer ut som en trött tvättbjörn. Min huvudvärk gick över efter två Alvedon och en kopp kaffe. Min själ blev lite piggare efter lite shopping och trevligt sällskap. Camilla köpte födelsedagspresent till sin sambo på Kicks och jag "var tvungen" att prova Escadas nya parfym S. Dumt gjort. Med facit i hand så är det inte bra att prova parfym när huvudet egentligen håller på att sprängas och bara hålls tillbaka av piller. Jag vet inte om S luktar gott, jag vet dock att om min handled kommer för nära min näsa så smärtar det i huvudet. Inget gott betyg.

Nu ska jag hämta barnen och försöka få dem att fixa lite fint i sina rum. Jag har tänkt ut konkreta uppgifter åt dem. Jag ska försöka ta tag i köket.

Ner som en pannkaka

Funderar på att dra igång det stora artilleriet imorgon... För det mesta mår jag bra nuförtiden. Lite upp och så lite ner och lite upp och lite ner, men nu har det gått flera dagar och jag tar mig inte upp igen. Snarare så är det en säker nedgång. Ner i sämre tålamod, koncentrationssvårighet, ingen ork och så vidare. Så nu ikväll bestämde jag mig för att imorgon ska jag kontakta mina damer på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen för att höra om det går till att frysa min rehab-period. Jag tänker också höra av mig till min kurator och min doktor. Bara tanken på att få prata med Birgitta igen gör att jag ser lite ljus. Sen får vi se. Det stora nederlaget i detta är jobbet. Jag har ju sökt en tjänst där jag arbetstränar och det är inte snyggt att vara så här risig då. Sjukdom leder inte till jobb. Det känns dock skönt att jag bestämt mig för att ta tag i allt detta innan jag blir riktigt dålig igen.

Linda Skugge

Jösses, vilken folkstorm! Mette och Sussie här och Kicki på msn, väntar och väntar på förklaringen på min reaktion. Kul! Mette satte huvudet på spiken! Min märkliga chock handlar om LINDA SKUGGE. För mig har Linda Skugge egentligen aldrig varit speciellt intressant som person. Hon har en massa åsikter bara för att ha en massa åsikter. Tycker för att tycka och är arg bara för att vara arg. Dessutom tycker jag ofta att Linda Skugge har fel. Men trots detta så har hon ju åsikter och ger uttryck för det. Det är bra. Hon har ju också varit ganska bitsk i sina analyser.

Och så i torsdags eftermiddag sitter jag och läser min nya Amelia och där är hon. Linda Skugge. Sött leende med broderad kofta och mysfrisyr. Vi ska få veta hur vi på bästa sätt planerar för en stressfri jul.

Julens måste inte innebära massor av stress om du är ute i god tid, säger Linda Skugge. Följ hennes planeringskalender som du hittar i amelia så får du en lugn och stressfri jul.

Aha, tänker jag; ironi! Det är på skämt. De vill vara lite roliga så här en månad innan jul. Jag tar på mig mina bästa ironi-glasögon och börjar läsa. Jo, tjena. Efter ett tag inser jag att det är inte här jag kommer att få mig ett skratt, utan nu kommer de klämkäcka råden om att skaffa lucialinne och sill i god tid. Jag får veta att jag ska hänga på låset när Coop öppnar (bara en sån sak; Linda Skugge förespråkar Coop...). Jag läste hela artikeln två gånger. Första gången kändes det hela tiden som om jag missat något mellan raderna. En sarkastisk ton eller ironiserande över svenssonlivet, men icke. Andra gången jag läste kändes det som om den eventuella gnutta trovärdighet Linda Skugge hade innan var som bortblåst. Hade Yvonne Ryding eller Lill-Babs suttit på bilden och berättat hur man binder sin egen enkla och billiga granriskrans hade det varit mer okej. Nu fattar jag ingenting. Vill hon nå ut till en ny målgrupp? Vill hon visa att hon vuxit upp? Jag vet inte. Jag vet dock att nästa gång jag läser något Linda Skugge skrivit kommer jag inte kunna se henne som bitsk och arg, och risken finns då att hon står sig slätt.

Amelia, amelia...

Ska senare idag försöka hinna blogga om senaste numret av Amelia. Jag är i märklig chock...

Kryp i riset

Vad jag önskar att detta inlägg handlade om en mycket pedagogisk lek som går ut på att upptäcka saker nära marken...

Dessvärre är fallet inte så. Jag stod nyss och hällde på vatten på mitt lyxiga Basmatiris. Upptäckte att det flöt upp mer skräp nu än förra gången jag utförde samma procedur... Fiskade upp skräpet. Upptäckte att skräpet såg ut att ha ben! Ropade på Linus och bad honom att hämta sitt förstoringsglas. Vad äckligt!!!! Det var ben! Allt som flutit upp var småkusar!!! Jag kunde inte få ut skiten snabbt nog. Diskade sedan både kastrull och diskho minitiöst.

Riset jag har är en gåva från Fredriks moster. Ingen skugga över henne. Hon vet att jag älskar just det här riset, Basmati Tilda femkilospåse. Köpt i specialaffär och mycket gott. Tre fjärdedelar hade vi hunnit äta... Vågar inte tänka på vad som gömde sig ännu längre ner i påsen...

Behöver jag säga att vi åt pasta till köttgrytan och att ingen av oss hade någon vidare matlust.

Biscotti

Jag har längtat efter Biscotti länge och idag fick jag ändan ur och bakade en tredubbel sats. En omgång med mandel, en med krossad mörk choklad och en med lingon och kanel. De är fortfarande för varma så jag vet inte om resultatet är tillfredsställande, men de brukar vara supergoda. Fika, någon?