Hur mycket kostar ett jobb?

Detta är INTE någon djuplodande samhällsekonomisk analys med en politisk poäng i slutet...

Fredrik har sökt jobb här i Sundsvall i flera år, men utan positivt resultat. Han har nu fått jobb! I Stockholm. Han ska veckopendla. Han börjar den 13 augusti. Han ska bo inneboende i en trea i Bagarmossen. Han ska åka på söndag kväll eller måndag morgon, för att sen komma hem igen på fredag kväll.

Nu är anställningsbevis och lägenhetskontrakt påskrivet och vår evighetslånga gemensamma "ledighet", jag sjukskriven han arbetslös, börjar se sitt slut.

Jag önskar att jag vore jublande glad, känna ett enda stort "Grattis till oss, älskling!". Det är dock inte riktigt den känslan som infinner sig... Av flera anledningar sätter jag lyckokänslan i halsen... Visst; det kommer att bli jobbigare att vara själv med barnen på vardagarna. Ja, jag kommer att sakna honom.

Men det som suger mest är hur hanteringen gick till inför anställningen. Hur arbetsgivaren "prutade ner" Fredriks löneanspråk med 3000(!) kronor och dessutom gjorde det på ett riktigt fult sätt. Reaktionen från vår omgivning har inte blivit "Grattis till jobbet!" utan snarare "Äh, vad f-n, ska du verkligen ta det?!". Då infinner sig frågan; fanns det egentligen något val? Hade Fredrik kunnat tacka nej? Visst, om andra arbetsgivare stått i kö för att ta del av hans kunskap och erfarenhet och/eller om vi var ekonomiskt oberoende och att jobba var mer som en hobby än en försörjning. Det är dock inte den verklighet vi lever i! Efter mycket resonerande med folk i vår närhet så var det bara att svälja stoltheten och tacka ja. Detta "ja" smakar lite bittert och luktar svavel.

Att börja på ett nytt jobb, kan jag tycka, ska vara förknippat med spänd förväntan och lite lagom nervositet. Inte med en klump i magen över att inte veta; om det konstiga beteende som märktes under löneförhandlingen kommer att genomsyra andra delar av verksamheten på företaget, eller om man sålde sig för billigt...

Jag kan också konstatera att vi har upptäckt att det är DYRT att veckopendla, dels med dubbla boenden och dels att åka tåg de tider när SJ vill tjäna storkovan.

Är det någon som har lust att ersätta oss för resor eller sveda och värk så sätt in pengar på....... Nähä, inte det :)

Jag tror inte att det sista ordet är sagt i ämnet "Fredrik veckopendlar" så nu skapar jag en ny etikett!