Jag hatar att inte ha några pengar!!!

För det mesta känns det ganska okej, trots att vi inte har några ekonomiska marginaler, men när Maja har ont i sin tå för att det sitter en vårta där och jag inte har råd att spendera 270 spänn för att köpa vårtmedel på Apoteket så känns det skit!!!

Fy faan, vad sorgligt det känns! Plus att jag insåg idag att mattan vi planerat att köpa till Linus rum, när vi får råd(!), var slutsåld. Plus att Maja kommer bli för stor innan vi kommer kunna köpa två små stolar och ett litet bord till henne som hon kan sitta och fixa vid i sitt rum; hon vill så gärna ha det. Plus att det är jättebra rea på en massa bra grejer (förra vinterns modeller av vinterkängor och andra funktionsplagg...) som barnen kommer behöva snart, men som jag kommer att bli tvungen att köpa till ordinarie pris senare, med mormor-sponsring. Plus att den där Tamagouchin (eller hur fan det nu stavas...) som Linus velat ha i ett halvår kommer vara helt ute när vi får 200 kronor över efter att räkningarna är betalda. Plus att båda barnen verkligen vill, och behöver, gå till frissan. And on and on and on...

Jag behöver inte ha en massa pengar, bara så jag kan åka och storhandla utan min mammas hjälp och någon gång då och då kunna unna mig något litet jag inte absolut behöver...

Fatta att Linus och Maja aldrig tjatar om att de vill ha saker. De har lärt sig att det inte är någon idé; säger vi nej så beror det inte på ovilja utan oförmåga att betala. Hoppas att det blir bättre när Fredrik börjat jobba. Annars får ni dragga efter mig i Selångersån... (Nej, jag är inte allvarlig med det. Men just nu är den deppiga känslan total!)

Linus har tappat sin första tand!

Imorse plockade Linus ut sin första tand! Nu väntar han på tandfén...

Love bombing

Häromdagen fick jag ett sms av Jenny:

"Beskriv mig med 1 ord! BARA ETT! Sänd det till mig, o sänd detta sms till dina vänner o se hur många roliga beskrivningar du får tillbaka ;)"

Jag följde uppmaningen och skickade dels ett svar till Jenny och dels skickade jag vidare sms:t till en rad vänner. Vilken kick att få tillbaka svaren!

• Spontan
• Kämpe
• Förtroende
• Smart
• Charmig
• Rogivande
• Snäll
• Omtänksam
• Solig
• Beundransvärd

Är detta jag? Detta är jag!!! Så som några andra uppfattar mig.

Kanske baseras något på gamla meriter, men jag känner mig så glad och tacksam över alla dessa fina ord. Jag känner också att jag har en del att leva upp till; inte att jag lägger ett extra krav på mig själv utan mer att jag gärna försöker fortsätta att uppfylla detta förtroende som dessa ord innebär.

Kram till er alla som svarade!

Hur mycket kostar ett jobb?

Detta är INTE någon djuplodande samhällsekonomisk analys med en politisk poäng i slutet...

Fredrik har sökt jobb här i Sundsvall i flera år, men utan positivt resultat. Han har nu fått jobb! I Stockholm. Han ska veckopendla. Han börjar den 13 augusti. Han ska bo inneboende i en trea i Bagarmossen. Han ska åka på söndag kväll eller måndag morgon, för att sen komma hem igen på fredag kväll.

Nu är anställningsbevis och lägenhetskontrakt påskrivet och vår evighetslånga gemensamma "ledighet", jag sjukskriven han arbetslös, börjar se sitt slut.

Jag önskar att jag vore jublande glad, känna ett enda stort "Grattis till oss, älskling!". Det är dock inte riktigt den känslan som infinner sig... Av flera anledningar sätter jag lyckokänslan i halsen... Visst; det kommer att bli jobbigare att vara själv med barnen på vardagarna. Ja, jag kommer att sakna honom.

Men det som suger mest är hur hanteringen gick till inför anställningen. Hur arbetsgivaren "prutade ner" Fredriks löneanspråk med 3000(!) kronor och dessutom gjorde det på ett riktigt fult sätt. Reaktionen från vår omgivning har inte blivit "Grattis till jobbet!" utan snarare "Äh, vad f-n, ska du verkligen ta det?!". Då infinner sig frågan; fanns det egentligen något val? Hade Fredrik kunnat tacka nej? Visst, om andra arbetsgivare stått i kö för att ta del av hans kunskap och erfarenhet och/eller om vi var ekonomiskt oberoende och att jobba var mer som en hobby än en försörjning. Det är dock inte den verklighet vi lever i! Efter mycket resonerande med folk i vår närhet så var det bara att svälja stoltheten och tacka ja. Detta "ja" smakar lite bittert och luktar svavel.

Att börja på ett nytt jobb, kan jag tycka, ska vara förknippat med spänd förväntan och lite lagom nervositet. Inte med en klump i magen över att inte veta; om det konstiga beteende som märktes under löneförhandlingen kommer att genomsyra andra delar av verksamheten på företaget, eller om man sålde sig för billigt...

Jag kan också konstatera att vi har upptäckt att det är DYRT att veckopendla, dels med dubbla boenden och dels att åka tåg de tider när SJ vill tjäna storkovan.

Är det någon som har lust att ersätta oss för resor eller sveda och värk så sätt in pengar på....... Nähä, inte det :)

Jag tror inte att det sista ordet är sagt i ämnet "Fredrik veckopendlar" så nu skapar jag en ny etikett!

Ännu en tand är lös!

Imorse kom Linus och visade ännu en lös tand!
Snart är han en tandlös gubbe... :)

Tanden är lös!

I söndags kväll klickade det till i Linus nedre framtand och den blev lös! Linus första lösa tand! Linus är nu sex och ett halvt, börjar i skolan till hösten och har sin första lösa tand. När blev han så stor...?

En liten tripp

Pelle (lillebror) kommer strax upp från Stockholm. Han ska följa med oss till stugan. Barnen har varit där i helgen med farmor och kusin Angelica. På tisdag åker Jag, Fredrik och barnen ner till Stockholm med Pelle för några dagars vistelse där. Vi ska försöka åka till Skansen och kanske träffa lite kompisar.

Barnen åkte till stugan i torsdags, nu är det söndagseftermiddag, och jag TOKLÄNGTAR efter dem! Ser fram emot att träffa både dem och lillebror!

Just det; innan vi for ut till Peters och Carinas stuga vid Lindsjön så fixade jag till barnens rum, så nu är de tipptopp. Det ska bli spännande att höra deras kommentarer. Det första kommer nog att vara att det är städat, och kanske ser de att det är nya gardiner och lite annat fix. Spännande!